Rekommenderat i webbshoppen!

GPS på MC-turen?

En artikel som presenterades i kortad version i MC-Folket januari 2012. Här är hela artikeln med alla vinklingar av både test och slutsatser.

Vad har jag för glädje av en GPS på min motorcykel? Är det nödvändigt att veta var jag är? Behöver jag veta vart jag ska? Eller är jag för det mesta allmänt vilse? Ja det finns nog lika många förklaringar till behovet av en GPS som det finns GPS användare. En del är religösa och skulle inte åka en meter utan fullständigt planerad rutt eller spårning, andra är inte lika frälsta och känner bara ett behov av bättre kontroll. Var är jag och vart ska jag?  Lite ordning och reda helt enkelt. Men det finns också de som helt förnekar behovet och aldrig skulle förstöra möjligheten att köra vilse. Helt klart är att alla nu nämnda kan ha stor glädje av en GPS och att den kan hjälpa oss alla att hitta fler otestade vägar, vägar vi så ofta drömmer om bakom styret på våra motorcyklar.


Vad omfattar testet?
I detta test har jag koncentrerat mig på de GPS:er som är speciellt framtagna för motorcyklister men jag har också gjort en jämförelse med andra modeller och typer av GPS:er på marknaden. Idag finns det främst två fabrikat med speciella modeller för oss motorcyklister och det är Garmin med sin Zümo 660 och TomTom med Rider 3. Båda dessa GPS:er är anpassade till ett liv på styret och tål både regn, vind och kyla och kan också manövreras med handskar på. Tänk dock på att det aldrig är speciellt lämpligt att fingra på en GPS under körning för då finns det annat som är mycket viktigare att ha koll på! Övriga GPS:er är inte lika väderskyddade så där krävs antingen att det är torrt och fint väder eller att jag använder någon form av väderskydd. Längre fram i artikeln tar jag upp lite runt olika lösningar för väderskydd. Jag har också under mina turer i sommar provat olika fästanordningar för GPS:er men då från en och samma tillverkare RAM Mounts. Både Zümo 660 och Rider 3 levereras med deras fästen och handlar det bara om att fästa GPS:en på styret så finns det idag nästan inget annat alternativ. Det finns avancerade låsbara fästen från specialtillverkare som Wunderlich och Touratech som är riktigt bra men dessa är mer avancerade och jag har valt att utelämna dem i detta test.

GPS:er och GPS funktioner som testats är:
Garmin Zümo 660 (MC GPS)
TomTom Rider 3 (MC GPS)
Garmin Nüvi (Bil GPS)
Navman F400 (Bil GPS)
Samsung Galaxy SII (Smartphone med GPS och navigationsappar)
Apple iPad2 (Surfplatta med GPS och navigationsappar)

Kartmaterial och adressinformation
Grundmaterialet för navigering i form av kartor, kartdata och adresser hämtas idag från två stora leverantörer Navteq och Tele Atlas. GPS tillverkarna köper sitt grunddata från någon av dessa två leverantörer som de sedan använder i sina navigationsprogram. I mitt test av GPS:er, där båda dessa leverantörer är representerade, har jag inte direkt märkt någon större skillnad på själva grunddatat, de skillnader som finns är i så fall mycket marginella. Skillnaden som märks är istället hur varje GPS leverantör har valt att använda grunddatat för navigation och där kan det skilja ganska mycket.

Hur har jag testat?
Testet har gjorts under flera olika motorcykelturer i sommar och omfattar drygt 800 mil MC-touring mestadels i Sverige och Norge. Jag har testat GPS funktionen både inom riksvägnätet och på enskilda vägar i form av skogsbilsvägar men också gamla forvägar som som inte längre finns i det allmänna vägnätet. Jag har testat med färdiga rutter som med stöd av waypoints (koordinatmarkeringar på kartan) markerar vilket vägval jag gjort från start till mål. En sådan rutt har ofta gällt för en hel dags körning och med ett antal delmål i form av waypoints efter vägen. Jag har också testat att enbart sätta ut målet för turen och sedan låtit GPS:en välja väg för att jag då ska kunna jämföra vilka val de olika GPS:erna gör. Jag har också i det sist nämnda fallet testat att avvika från rutten för att se hur de olika GPS:erna hanterar omplanering, en metod som jag ofta använder för att finna nya vägar men utan att helt tappa spåret och resans mål. Jag brukar kalla detta för vilsenavigering. Enligt mitt tycke det bästa sättet att använda en GPS på motorcykelturen och den metod som hjälpt mig hitta flest nya vägar.

Jag har också utgått från grundinställningen hos varje GPS, alltså på det sätt de är konfigurerade när de levereras direkt ur kartong. Orsaken till detta är att många användare aldrig ändrar på inställningarna och därför är det också grundinställningarna som ofta ger resultatet för vald navigation. Självklart finns det avancerade GPS användare som skruvar på allt som går att skruva på, när det gäller inställningar, och som därmed kan påverka resultatet ganska mycket. Förhoppningsvis till fördel både för navigation och körning? Tyvärr upptäckte jag att en av GPS:erna var så dåligt grundkonfigurerad för motorcykelturer att jag faktiskt var tvungen att göra vissa ändringar men det återkommer jag till.

Jag har använt samma grunddata för rutter till alla GPS:er, i alla fall till de som kan använda ruttfiler. Jag har skapat dessa med Google Maps och ett program som heter Tyre. Tyre togs först fram för ruttplanering med TomTom men kan idag skapa ruttfiler till ett flertal GPS:er. Fördelen med Tyre är att programmet skapar enkla waypoint-filer som de flesta GPS:er klarar att hantera. Jag vet att det i många motorcykelgrupperingar finns de som endast förordar Garmins GPS:er och som tycker att alla bör köra Garmin för då är det lätt att byta rutter med varandra. För visso sant för ruttplanerar jag med Garmins verktyg så går det oftast bara att använda dessa ruttfiler i en Garmin GPS. Ruttplanerar jag istället med waypoints så har jag stor chans att ruttfilerna fungerar på fler fabrikat och modeller av GPS:er och så även Garmin. Ofta är det också fullt tillräckligt att ruttplanera med waypointfiler.

Navigation med GPS

Adressnavigering
Det finns många olika sätt att använda en GPS för navigation och den vanligaste metoden är självklart att hitta till en plats, ort eller adress. Hur tar jag mig från där jag är till en utpekad adress som jag inte riktigt känner till? För att få bästa vägen dit så måste jag också avgöra vilken princip som ska gälla för beräkning av rutten och det är antingen “Snabbaste” eller “Kortaste” vägen, vilket inte givet är samma sak. Normalläget är “Snabbaste” vägen för då får jag den rutt som på enklast och snabbaste sätt leder mig fram till rätt adress. “Kortaste” vägen kan också vara användbart, framför allt om jag kör MC, men risken är också stor att jag hamnar på vägar som inte direkt var ämnade att köra på. Ett exempel är de fjällturister med bil som hamnat på skoterleder när navigatorn blivit instruerad att välja kortaste vägen och inte förstått att vintertid används inte den vägen till annat än skoterled. Normalläget är alltså att välja snabbaste vägen men när jag söker riktigt roliga grus- och forvägar långt ute i skogen eller på fjället då provar jag ofta att köra “Kortaste” som val, visst ibland får jag också vända när vägen är allt för dålig eller så privat att fordonskörning vare sig är lämpligt eller tillåten.

Planerade rutter
Vid planerade rutter då handlar det om att skapa en rutt antingen med hjälp av GPS:en, om den har sådan funktion, eller med hjälp av ett ruttplaneringsprogram som Google Maps, Tyre eller Map Source(Garmin). Det finns även andra sådan programvaror men ovanstående är de som är mest använda och kända. När jag skapar en rutt kan jag också göra på fler olika sätt. Använder jag GPS:ens egen programvara, t.ex Map Source, då gäller det att på en digital karta i PC:n peka, dra och klicka tills jag fått en färgad rutt på kartan som visar start och slut samt vilka vägar jag valt på min tur. När filen sedan förs över till GPS:en så spelar inställningen, vad gäller “Snabbaste” eller “Kortaste” ingen roll utan nu blir det som jag planerat. Enda orsaken för GPS:en att åter använda dessa inställningar är om jag avviker från rutten och GPS:en måste göra en ny beräkning för att ta mig tillbaka till den planerade rutten igen. Använder jag tredjepartsprodukter som Google Maps och Tyre då är det mer upp till mig hur detaljerad jag är i min beskrivning. Beroende på hur tydliga waypoints som jag satt ut så beräknar GPS:en “Snabbaste” eller “Kortaste” rutten mellan dessa waypoints. Om jag då vill undvika att det kan finnas alternativ så väljer jag att sätta dessa waypoints tätare eller en bit in på planerade vägar, alltså inte för nära vägkorsningar, för då är risken mindre att det finns alternativ för att komma till nästa waypoint. Rutten skapad med Map Source är alltså lite tydligare och säkrare när det gäller att hålla sig till den planerade rutten. Waypoint rutten kan, om jag är otydlig i min planering, ge lite olika resultat beroende på GPS men den går också att använda på de flesta GPS:er som kan hantera externa ruttfiler, alltså filer som laddas ner till GPS:en och inte är skapade direkt på den. Metoden med planerade rutter är given då jag redan innan resan planerat vilka ställen jag ska besöka och vilka vägar jag vill prova. Tyvärr kan den upplevas som lite för styrande och det är då som nästa metod blir riktigt intressant.

Vilsenavigering
Detta är den metod som jag själv använder mest och gillar allra bäst, i alla fall när jag är ute med min motorcykel och inte har några välspikade planer för turen. I detta läge är det viktigt att välja vilka grundförutsättningar som ska gälla, alltså “Snabbaste” eller “Kortaste” vägen. Är jag inte i skogen och inte vill vända allt för ofta då kör jag “Snabbaste”. Vilsenavigering innebär att jag sätter ut ett mål, lämpligen en plats, ort eller adress tillräckligt långt bort och kanske där det är lämpligt att vända hemåt igen eller jag behöver slå mitt nattläger på turen. När jag gjort så på min GPS räknar den snabbt ut hur jag snabbast tar mig till angiven plats. I normalfallet har den då valt de största och snabbaste vägarna dit men det är oftast inte det roligaste valet för en motorcyklist. Men nu låter jag det vara så och sedan startar jag min tur men istället för att hålla den utstakade rutten så väljer jag att avvika in på mindre vägar som går mer eller mindre i samma riktning som den föreslagna rutten. Direkt påbörjar då GPS:en omplanering och till en början vill den få mig att vända men lite längre fram efter vägen förstår den att det är lika bra att jag fortätter och så får jag ett nytt ruttförslag till det valda målet. Vid denna typ av körning kan jag också ha lite mer koll på en karta så att jag redan innan start vet att det kan finnas lite olika alternativ och när jag kommer till dessa så väljer jag att ta av även om GPS:en säger något annat. Så här gjorde jag även innan jag skaffade GPS men då körde jag också vilse ibland och visste inte helt säkert hur jag skulle köra för att komma vidare, det blev då också många stopp för att läsa kartan. Med GPS:en kan jag alltså fortfarande svänga av på helt okända vägar men jag får lite mer stöd för att komma vidare och till slut nå mitt mål. Alltså ingen ren vilseåkning men det ger mig möjlighet att testa vägar trots att jag inte har all tid i världen. Tidigare fick jag hoppa över vilseturen om jag hade en tid att passa. Den här metoden har gett mig många härliga MC upplevelser och jag har hittat vägar som jag kanske aldrig annars skulle hitta. Det kan kanske också kallas för säkrad vilsekörning.

Undvikanden (önskan om att undvika viss typ av väg)
Tyvärr har vare sig Navteq eller Tele Atlas full kontroll på allt data rörande vägar och deras skick över året. Normalt kan dessa leverantörer skilja på allmänna och privata(enskilda) och vilken bärighetsklass dessa har. Det är också bärighetsklassen som kan få navigatorn att tro att en väg i rutten är en grusväg utan att det behöver vara så. Jag får då frågan i GPS:en “Rutten innehåller grusvägar, vill du undvika grusvägar?” personligen har jag inget problem med att det kan bli en grusväg på min rutt så jag svarar normalt “Nej” på frågan men oftast är det heller ingen grusväg utan bara en mindre asfalterad väg med låg bärighetsklass. Det finns också normalt andra undvikanden som jag kan göra i GPS:en. Jag kan t.ex. undvika motorväg, tullvägar/bomvägar, färjor och för visa GPS:er grusvägar, men då är det som sagt små vägar med låg bärighetsklass jag undviker och inte nödvändigtvis grusvägar och dessa vägar kan ju vara helt fantastiska MC-vägar. Det är också därför som det omvända förslaget normalt inte finns i dagens GPS:er “Välj grusvägar” för skulle frågan finnas så borde det istället handla om att välja vägar under en viss bärighetsklass men då blir det också både asfalt och grus.

Testet
Hur bra är då de utvalda GPS:erna och GPS funktionerna på att ge det jag förväntar mig på turen? Ja nu kommer vi till själva testet och resultatet av den. Huvudkandidater i detta test är Garmin Zümo 660 och TomTom Rider 3 men jag kommer också att ställa upp de övriga i jämförelse så att du som läsare kan bedömma om även dessa kandidater räcker till för just ditt behov av GPS-navigering.

Garmin Zümo 660
Kanske det fabrikat som är mest känt i GPS världen och den tillverkare som funnits med längst av våra utvalda kandidater. Garmin har modeller för GPS navigering för allt från det marina till svamp plockning. Garmin har också många professionella och väldigt avancerade modeller och det finns möjlighet att använda det mesta i kartväg som underlag. Det gör också att Garmin är kommen ur en mer tekniskt avancerad värld och det slår också i genom på de nu utvalda och mer konsumentinriktade modellerna. Det är inte alltid enkelt att hantera all konfiguration och uppdatering av kartmaterial och programvara. Garmin arbetar också med flera olika filformat och beroende på modell och version av mjukvara så kan GPS:erna bete sig lite olika. Zümo 660 var också den GPS som förbryllade mig mest när det kom till grundkonfiguration. GPS:en levererades med inställningen “Låg detaljeringsgrad” samt undvikande av “säsongsstängda vägar” och för en motorcyklist är det knappast normalfallet, i alla fall inte om jag önskar finna små roliga och kurviga motorcykelvägar. Det gjorde att jag var tvungen att ändra denna konfiguration till “Hög detaljeringsgrad” samt att avmarkera undvikandet av “säsongsstängda vägar”. Ytterligare en orsak till att jag gjorde denna ändring var att jag vid mina första tester upptäckte att Zümo 660, till skillnad mot de andra GPS:erna i testet, helst valde större vägar även om det innebar att jag kom fram till målet 10-15 minuter senare (gällde vid adress- och vilsenavigering)? Jag funderade då på om det var detaljeringsgraden som spökade men så verkade inte vara fallet, den fortsatte att välja stora vägar framför små trots ändring av detaljeringsgrad? vid ruttplanering uppkommer ett av fenomenen igen för då tar GPS:en åter igen bort detaljer vid skärmvisning trots att jag ställt in “Hög detaljeringsgrad”, det verkar som att Zümo 660 bestämt att har jag gjort en rutt så är det den som gäller punkt slut! När vi nu är inne på detaljer så saknar jag också en annan information och det är järnvägsspår. Jag har genom alla år haft stor nytta av vattendrag och järnvägsspår vid navigering och då känns det bra att kunna referera till dessa både på GPS:en och i verkligheten, tyvärr har Zümo 660 inte med järnvägsspår men informationen finns med på övriga GPS:er i testet?

I slutet av testet så fick jag också svar på varför Garmin drar mig ut på större vägar även om det finns mindre vägar som är “snabbare” eller ”kortare”. Garmin har i sin iver att hjälpa oss trafikanter byggt in logik i programvaran för att välja den trafiksäkraste och miljöbästa vägen vilket ofta blir större och mer fokuserade vägar i riksvägnätet. Det är ju bra att de tänker på oss trafikanter men det blir kanske inte helt optimalt på MC-turen då jag letar mindre, kurvigare och roligare MC-vägar. Tyvärr finns det inget sätt att avmarkera denna logik så vid ”Vilsenavigering” och sökning på måfå efter nya mindre vägar funkar det inte helt klockrent. Vad jag får göra är att jag får tvinga in GPS på den väg jag vill åka så rättar den upp sig efter ett tag, men då måste jag också själv ha koll på vägarna och det var ju meningen att det var GPS:en som skulle sköta det.

Garmin arbetar också med många dialogrutor där jag som förare måste ge svar något som kan vara direkt olämpligt under körning. Som exempel kan nämnas att så fort strömmen stängs av eller dippar så kommer det upp en dialogruta där jag ska svara om jag vill övergå till batteri. Om jag inte gör detta så stänger GPS:en av efter ca 20 sekunder, något som hände mig ett flertal gånger under mitt test och som då krävde omstart. Ett annat problem som dessa dialogrutor kan orsaka är att när jag kör in i en tunnel så kommer det upp en ruta där jag ska svara OK på att satellitkontakten är bruten. Tyvärr blir den dialogrutan så ljusstark att den bländar i den mörka tunneln och just då vill jag inte vara och pilla på GPS:en utan hålla min del av vägen och vänta på att ögonen vänjer sig vid mörkret. Flera av de andra GPS:erna verkar också ha koll på att jag är i en tunnel och då självklart inte kan ha kontakt med någon GPS satellit. Just det här med att svara på dialogrutor blir tyvärr inte bättre av att skärmen är ganska tryckokänslig så många gånger måste jag trycka både en, två och tre gånger innan den känner av att jag tryckt.

Vid ruttplanering är Zümo 660 klockren och det står nog utom allt tvivel att det är den bästa av de testade GPS:erna för avancerad ruttplanering. Garmin ger här många olika lösningar där jag kan följa en planerad rutt eller spår som jag antingen gjort själv eller fått från någon annan. Det krävs dock lite mer tekniskt intresse för detta och jag bör vara intresserad av att ta till mig av en den tekniska informationen, men då får jag också en ruttplanerare, roadbook och spårare av bästa klass. Med en rutt gjord i Map Source och överförd till en Garmin GPS krävs det en smärre katastrof om något ska gå fel i min navigering.

TomTom Rider 3
TomToms GPS:er är framtagna för den stora konsumentmarknaden och med mycket mindre fokus på den professionella världen och det märks i jämförelse med Garmin. Rider 3 kräver inte några ändringar i konfigurationen utan fungera som den ska direkt ur kartong. Det största minuset, som jag ser det, med Rider 3 och övriga TomTom GPS:er är att de saknar information om höjd? Den enda logiska förklaringen till detta, som jag funnit, är att Tom Tom kommer från Holland, eller vad ska jag annars tro? Det skulle inte vara svårt att lägga in denna parameter då allt data redan finns knuten till navigationsprogramvaran, det finns också tredjeparts program att ladda ner till TomTom som visar höjd. Personligen tycker jag att det är väldigt intressant att veta höjd över havet, även om det är +/- 20 meter, framför allt när jag kör i bergiga landskap som Alperna eller Norge. Nästan alla övriga GPS:er, i alla fall renodlade GPS:er, har också höjdangivelse. I jämförelse med Zümo 660 har också Rider 3 i 3D-läge en sämre zoomningsnivå, den hamnar lite för lågt och då mister jag överblicken, det går att zooma ut men det går inte att låsa på den nivån. Hanteringen av ruttfiler är väldigt enkel i Rider 3 och det krävs inga speciella importer eller andra steg innan filen är tillgänglig för val i GPS:en. Rider 3 saknar ljud(navigationsinstruktioner) om jag inte kopplar upp medföljande headset eller annat headset med bluetooth i min hjälm. En del tycker det är lika så bra medans andra saknar att få ljud direkt ur själva GPS:en. Viktigt också att tänka på vid köp av Rider 3 är att den säljs i två versioner, den billigare versionen “Urban” levereras utan headset men också utan laddningsbar docka för styret. Headset kan jag kanske vara utan men laddning i dockan på styret är nog en nödvändighet. Har jag en Rider 2 sedan tidigare, då passar även den dockan till Rider 3 och då får jag laddning. Modellen “Urban” ska nog kanske ses som ett uppdateringskit för den som redan har Rider 2. Tyvärr är det en helt annan docka till Riders första version.

När det gäller navigering så fungerar Rider 3 bra och den gjorde inga konstiga val så länge jag höll mig inom det allmänna vägnätet. Valde jag “Snabbaste” så blev det också så trots att det innebar mindre vägar och det oavsett adress- eller vilsenavigering. Väl ute i skogen och på enskilda vägar utanför det allmänna vägnätet då funkade det inte riktigt lika bra. Här tappade Rider 3 greppet och kunde begära “U-sväng”, alltså att jag skulle vända, även om det innebar flera mils omväg på det allmänna vägnätet. Det verkar som att Rider 3 inte har samma accept för vägar utanför det allmänna vägnätet som t.ex Zümo 660. Varför det är så är svårt att säga men fokus ligger på bilister och på de vägar där de flesta bilförare normalt håller sig. Kör jag med en ruttfil(waypoints) är det inga bekymmer att även köra utanför det allmänna vägnätet också med Rider 3 men det vill till att jag har många waypoints så att den inte får för sig att jag ändå ska vända långt in efter vägen och åka tillbaka och runt. Troligen gör TomTom en bedömning att vägar av så låg bärighetsklass är mycket långsamma att färdas på. Så slutsatsen när det gäller TomTom Rider 3 är att den fungerar utmärkt inom det allmänna vägnätet men att jag måste vara lite mer uppmärksam om jag ger mig utanför dessa vägar. Rider 3 är också enkel och överskådlig vid användning oavsett adress-, vilse- eller ruttnavigering med hjälp av waypoints.

Övriga GPS:er i testet
Garmin Nüvi och Navman F400 är mer renodalde GPS:er för bil och levereras också med sugkoppsfäste för bil. Ingen av dessa GPS:er klarar heller regn eller en allt för tuff miljö, men har jag bara mindre behov av GPS på MC och i övrigt behöver en bilen så kan det fungera bra. Vad jag då behöver är ett väderskydd så att det inte spelar någon roll vad det är för väder. Alternativt använder jag den enbart om det är fint väder och stoppar den i packningen eller fickan om regnet kommer, men det skulle inte vara någon höjdare om jag glömmer den på styret när det kommer en regnskur. Fördelen med ett väderskydd kan också vara infästningen på styret. Bil GPS:er levereras ju inte med något fäste för styret och då kan ett väderskydd kompletterat med ett av RAM Mounts fästen vara en lösning, då är det också enkelt att flytta GPS:en mellan bil och MC. Jag har provat, och också sett andra som använt, sugkoppsfästet på t.ex varvräknaren och på så sätt nyttjat bilfästet även på motorcykeln. Med en sådan lösning skulle jag rekommendera någon form av säkerhetslina så att inte GPS:en faller av motorcykeln om sugkoppen släpper. Annars har RAM Mounts många universalfästen som kan hålla nästan vilken GPS eller annan pryl, dessa beskrivs i annan del av denna artikel. Båda de testade bilmodellerna kan mycket enkelt ta emot en adress och sedan skapa en rutt för navigation. För Nüvi gäller också att det går bra att importera externa ruttfiler precis som till Zümo 660. Tyvärr släpar ocks Nüvi på samma problem med avstängning vid strömförlust och dialogrutor i tid och otid. Konstigt nog var inte Nüvi lika glad i att fokuser på större vägar som sitt syskon Zümo 660 och passade därför bättre för motorcykelturen? Jag måste också säga att jag är lite imponerad av vad Navmans F400 kan med tanke på att den kostade 549:- kronor, visserligen på rea. Det som tillverkaren sparat in på är skal, drifttid med batteri och tålighet mot väder och vind, men det går ju inte att komma ifrån att det går att köpa 8 – 10 sådana GPS:er för samma pris som de dyrare alternativen. Söker jag bara en adress eller ägnar mig åt vilsenavigering kommer jag ganska långt även med en sådan enkel variant. Jag har kört med den öppet på styret i ett universalfäste från RAM Mounts och det kändes inte problematiskt för det priset. Började det att regna så stoppade jag helt enkelt ner den i tankväskan och glömde jag bort den så vart det väl kanske inte mer med det.

När vi kommer till de övriga varianterna i form av smartphone och surfplatta med navigationsappar ja då blir det lite känsligare Båda dessa prylar är inte direkt billiga i inköp och därför inte lika kul att bara slänga upp på styret även om det är torrt väder. Jag funderade en hel del över vad damm kan göra föra dessa dyra elektroniska produkter? Annars var det inget problem att få upp dem på styret, både min Samsung Galaxy SII och iPad2 kunde fästas på styret med hjälp av fästen från RAM Mounts. iPad2 uppfästningen visade också hur starka RAM Mounts fästen är för trots sin tyngd (runt kilot) höll den läget trots många gupp och skumpiga vägar. När vädret blev för tufft för surfplattan ja då lade jag den i kartfodralet på tankväskan och där kunde jag även fortsätta att köra den. Är jag också rädd om telefonen så finns det väderskydd i form av väskor som jag kan fästa i ett av RAM Mounts fästen.  Men navigering då, hur bra var den med hjälp av en smartphone och surfplatta? Ja till Android plattformen som finns i Samsungs telefon fanns Navigon att ladda hem för 649 kronor, då fick jag navigationsprogramvara för hela västeuropa. I detta fall är kartmaterialet nedladdat till telefonen så att det fungerar även utan internetuppkoppling vilket är nödvändigt, i alla fall om jag ska köra utanför Sverige (med tanke på de höga roamingavgifterna mellan telekomoperatörerna). Funktionsmässigt funkade den också helt OK och den hade enligt mig en av de absolut snyggaste kart- och navigationsdesignerna, möjligen med Google som konkurrent i flygfotoläge. Det enda jag inte riktigt fått till med Navigon i Galaxy SII är import av externa ruttfiler.

Nu på slutet har jag också fått testa Google Navigation för Android och vad ska jag säga? Hur kul är inte upplevelsen när jag helt plötsligt i 3D-vy kan åka genom ett flygfotografi! Jag har provat att åka vägar som jag åkt många gånger förut och upptäckt bebyggelse, grusgropar och annat som jag inte visste fanns längre in från vägen. Är flygfotomaterialet bra så är det en riktig höjdare! Så här långt har jag inte sett att jag kan ta vägbeskrivningar från Google Maps och stoppa rakt ner i Google Navigation men det måste nog vara en tidsfråga? Priset då? Ja den är helt gratis! Självklart har den inte idag så många finesser men jag kan göra det mesta utom avancerad ruttplanering. Självklart kan jag också nyttja Googles vanliga kartvy. Nackdelen är att jag måste vara uppkopplad men inom Sverige funkar det helt OK med mobil surf. En intressant finess är att den går över i Google “streetview” när jag nått mitt mål och visar huset med den adress jag navigerat till. Tyvärr saknar den en för mig mycket viktig detalj och det är att den inte visar hastighet. Alla övriga GPS och navigationsprogram visar den aktuella hastigheten när jag kör och det är mycket användbart, framför allt är det mycket mer exakt jämfört med motorcykelns hastighetsmätare som kan visa upp till 10% fel. Ja hade jag nu haft en iPhone istället för en Samsung med Android så hade jag kunna ladda hem TomTom som en navigationsapp. TomToms navigationsprogram för iPhone fungerar, så vitt jag kan se, ganska likvärdigt som Rider 3. En möjlig ersättare, som funkar både på Android och iPhone, är Sygic som bygger på TomToms kartmaterial. Fördelen med deras produkt är att jag kan få den för ett mindre område t.ex. norden för ca 200 svenska kronor (finns också med hela europa för ca 500 svenska kronor).
Till iPaden har jag tyvärr inte hittat något av de stora fabrikaten men TomTom kommer att lansera sin programvara för iPad under hösten 2011. Men det finns också ett antal mindre kända leverantörer som t.ex. Sygic som jag kan köpa som app för iPad. Som jag tidigare nämnt så bygger Sygic på TomTom och jag får då ett navigationsprogram som innehåller det mesta. Sygic är också en av de produkter som tävlar om snyggaste kart- och navigationsdesign. I Sygics 3D-läge får jag även höjdkurvor så jag ser berg och dalar. Jag får även en överblick i 3D-läge som slår alla de andra navigatorerna. I övrigt verkar den göra jobbet både för adress- och vilsenavigering men jag har inte hittat någon möjlighet att föra över externa ruttfiler? Jag upptäckte dock denna produkt ganska sent i mitt test så kanske är det något jag missat?

Det som jag annars funnit mest intressant hos iPad är att köra Google Maps med GPS:en påslagen så att jag har kunnat följa med direkt på kartan eller på flygfotot. Det som är riktigt intressant med iPaden, eller andra surfplattor, är att de kan hantera allt mitt kartmaterial, färjetider och annat som jag behöver bläddra i under resan, precis som på en PC. Mycket intressant i Norge där staten släppt allt kartmaterial fritt så jag kan hämta hem alla kartvarianter direkt på skärmen gratis. Finns idag för Androidplattformen men kommer säkert snart också för övriga plattformar. Ger en mycket bättre överblick och passar bra som stöd till den vanliga GPS:en innan jag startar färden och när jag tar paus Passar dock mindre bra att hantera under körning.

Jag har även provat Telias Navigator och ZorroGPS på iPaden men finner inte att de är ersättare till de övriga som jag provat i detta test. Telias är intressant för den kopplar mot mängder av nyttig information men den tjänsten kostar också ett antal kronor i månaden att använda. Kräver också att jag är uppkopplad. Den version som finns just nu har inte heller HD upplösning varför den blir ganska pixlig på skärmen. ZorroGPS, som hade HD-upplösning, var inte helt lätt att förstå sig på? Jag fick prova flera gånger innan jag lyckades få till en vanlig adressnavigering. När jag till sist fått till det så skötte den sig som den skulle och jag kunde lätt följa med i navigeringen. Jag kan dock tillägga att det var lika krångligt igen även vid mitt andra försök. En annan programvara som också fungerat bra för navigering på iPad heter Nav4D och är en enkel navigator som bygger på Navteqs kartmaterial. Jag kan lätt adressnavigera och du kan visa kartan både i 2D och 3D läge. Jag kan även köra den både i liggande och stående skärmläge. Nav4D står sig bra i jämförelse med de övriga GPS:erna och den är både snabb att starta och enkel att komma igång med. Den har ytterligare en stor fördel för du kan köpa den för 15:- för en månad och då har jag allt kartmaterial nedladdat på iPaden för ett valt land (kräver alltså ingen mobilsurf). Vill jag så kan jag köpa en “Life Time” licens för 189:-. Nav4D finns för en mängd olika länder och då både som månadslicens och med möjlighet till “Life Time”. Behöver jag bara en navigator för min semesterresa i t.ex. Italien så blir det inte dyrt om jag köper en månadslicens. Jag får också se vad TomTom kommer med till iPad senare i höst?

Slutsats GPS test
Vilken GPS är då bäst? Som med så mycket annat så beror det på hur jag vill använda den för avancerad ruttplanering, enkel ruttplanering, adressök eller vilsenavigering? Garmin Zümo 660 vinner om det handlar om avancerad ruttplanering och spårning. TomTom Rider 3 känns fortfarande enklast som GPS på MC-turen och då för enklare ruttplanering, adress och vilsenavigering och så länge jag inte beger mig till skogs på de allra minsta vägarna. Personligen skulle jag kunna ge allt för en ruggad(stöt och vädertålig) iPad2 med Sygics navigationsapp för handlar det om att få överblick och hitta nya vägar direkt på turen med så kallad vilsenavigering(min favorit) ja då är den kombinationen med 3D-vy överlägsen. Tyvärr faller de övriga GPS:erna på just känsligheten och den dåliga vädertåligheten, och det gäller i högsta grad smartphone och surfplatta, men behöver jag bara en GPS vid enstaka tillfällen för att hitta rätt så funkar det om jag använder någon form av väderskydd.

RAM Mount fästen
För att fästa min GPS på styret så har jag under en längre tid använt fästen från RAM Mount. Idag levereras också Garmins och TomToms MC GPS:er med ett RAM Mountfäste, så det är tydligt att det är lite som talar för någon annan variant. RAM Mounts idé är en gummiklädd aluminium kula som gjutits med olika fästplattor och på så sätt getts olika möjligheter för montage. Det finns varianter för U-bygel runt styre eller ramrör, fästplattor med olika hålmönster, sugkoppar för glasytor, skruvfästen för backspegel på MC, kläm- och skruvfästen för snabb hantering och många andra varianter. U-bygeln som kanske är den mest användbara finns i dimensioner för de flesta motorcykelstyren och även till små tunna rör runt styre och instrument. Tanken är att jag skaffar just det fäste som passar mig bäst och sedan väljer jag längd på den arm som jag fäster i kulan på motorcykeln. I den andra änden av armen sätter jag min utrustning som även den har fått en gummikula monterad. På utrustningen, t.ex GPS:en, har kulan olika hålplattor som passar för många olika GPS fabrikat och modeller. Genom att utrustningen är ledad i två punkter, kulan på styret och kulan fäst i utrustningen, så kan jag ställa in läget nästan hur som helst. med hjälp av en vridskruv på armen låser jag sedan det hela i önskat läge. Ett sådant fäste klarar av att hålla en iPad (ca 1 kg) i läge och då använde jag också den långa armen som gav riktigt bra brytmoment. Eftersom allt är ledat och kulan även är gummiklädd så skyddas utrustningen även från skak och stötar, riktigt bra för säkerhetskänslan när jag placerat min iPad eller smartphone i ett sådant fäste.

RAM Mount har fästen för nästan allt i utrustningsväg och skulle jag vilja så kan jag även fästa min bärbara PC på styret. Under mitt GPS test hade jag sex sådana fästen på min motorcykel med tillhörande utrustningsfäste. För många GPS:er och mobiltelefoner finns även fästen speciellt framtagna för produkten. Jag som gillar att ha kameran tillhands på turen har också hittat en rad lämpliga fästen för sådan utrustning.

Väderskydd
För den utrustning som inte i sig själv är väderskyddad kan det behövas något extra. I torrt och soligt väder har jag ofta haft sådan utrustning öppet i ett RAM Mount fäste men då gäller det också att komma ihåg att ta bort den när det kommer en skur. Dessutom kan jag inte använda utrustningen när det regnar. Jag har under mitt test provat en mindre väska för mobiltelefon från Touratech och en större väska för GPS från SW-motech. Båda väskorna fungerade bra och klarar ganska mycket regn. Jag skulle kanske inte rekommendera dem för användande i regn från morgon till kväll men jag testade i ett par rejäla regnskurar och då hade jag inga problem. Problemet som kan bli är att det bildas imma på insidan av plasten när det regnat en stund och då försämras även sikten till bildskärmen. Ett annat fenomen är att det kan vara svårt att se GPS:ens bildskärm i starkt solsken då det lätt bildas reflexer i plasten. Plasten var dock inget hinder för att styra utrustningen utan både GPS och mobiltelefon tog kommandon med fingret genom plasten. Det fanns speciella hål i SW-motech väskan där laddkabeln kunde dras in. SW-motech väskan finns i två olika storlekar och jag testade den största vilket också krävdes eftersom jag placerade min Garmin Nüvi i den väskan. Väskan jag provade från Touratech var en väska för mobiltelefon eller handdator och den fungerade utmärkt för min Samsung Galaxy SII. Enda nackdelen var att den inte hade något extra håll för laddkabel men istället kunde jag öppna dragkedjan en aning i underkant och då fungerade det perfekt. Eftersom väskan även var avsedd för handdator så hade den en pennhållare vilket visade sig vara perfekt både för min mobiltelefon och iPad. De nya tryckkänsliga skärmarna kräver ju ett finger för att reagera och med handskar på fungerar det bara med en speciell penna. Det blev helt perfekt att förvara den i pennhållaren på Touratechväskan, då var den lätt att komma åt både för mobilen och surfplattan.

3 Kommentar

  1. Stig "Mule" Larsson

    Hej !

    Ett annat sät att navigera med sin GPS är att använda sig av sk. PONI, Points Of No Interest. Det gör ruttskapandet i MapSource eller Garmins nya program BaseCamp mycket lättare.

    mvh
    Stig ”Mule” Larsson

  2. Hej !
    Jag har en Zumo och har upplevt samma problem som näms i artikeln.

    Jag har provat att navigera med Ipaden i tankväskan och tycker det hadde varit bättre som navigering, men den är för ljussvag så det går inte att läsa medans man kör. Dessutom blir Ipaden överhettad när den ligger i tankväskan.

    Mvh
    Jan Ek

    • Jag har som sagt kört med ipaden både i hållare och i tankväska men än så länge har den inte blivit överhettad, men jag kan förstå att risken finns. Bäst är om det är tortväder med inte så stark sol för då fungerar den bra i hållaren på styret och då räcker även ljuset till // HansR

Kommentera