Rekommenderat i webbshoppen!

Dagbok Resan till Krystall

Ja då var det vintersäsong igen och det är dags att planera för lite mer härlig vintertouring! Dubbdäcken och skidorna är på plats så nu är det bara lite mer snö som skulle vara på sin plats. Den 8-12 februari är det också åter dags för Krystall-Rally i Norge och i år håller vi till på Venabufjället(Ringebu efter Rondanevägen R27) och på Spidsbergseter. Tills dess räknar vi också med att ha vårt nya vinterprojekt klart en Africa Twin med sidvagn som ev får byta ut CX:en som var med förra året. Turerna kring detta bygga kan följas på mctouring.se’s egen Facebooksida!

I väntan på mer reportage från 2012 Krystall-Rally så bjuder jag på dagboken från årets resa för den som ännu inte läst den.

Resan till Krystall – en vit och kall ungdomsdröm!

En resa som påbörjades för 35 år sedan vintern -76/77. Jag var då 16år och hade ett helt färskt körkort för lätt MC. Redan då var mitt touringhjärta starkt och jag drömde mig bort mot olika äventyr tillsammans med min MZ 125 av 1972 års modell. Den vintern läste jag för första gången om Krystall-Rally, en vinterträff i februari månad någonstans i den norska fjällvärlden, det var då jag bestämde mig dit skulle jag åka!

Fakta om Krystall

Krystall-Rally 1970-2011, 40års jubileum
Fem dagar i februari, från onsdag-söndag, varje år samlas ett drygt hundratal motorcyklister till träff på ett norskt fjällhotell. Med endast ett par års uppehåll, för oljekrisen på -70 talet, så har det hela rullat på sedan 1970 då det startade i Femundsenden. Leif Arnesen och Thor H Guldbrandsen hette pionjärerna som drog igång det hela och som också deltagit på 39 respektive 40 av träffarna. Ytterligare en som deltagit på alla 40 träffarna är Odd Annar Kristiansen. Strongt! I år då det var dags för 40 års jubileum så drog arrangemanget extra och det var drygt 200 motorcyklister anmälda från 10 nationer, de som hade de allra längsta resvägarna var deltagare från Italien och Spanien. Ja bland de som rest allra längst fanns en spanjor som åkt på en vespa liknande motorcykel på 200 kubik med 10” hjul. Han hade fast monterade skidor, avsågade slalomskidor, på var sida av motorcykeln som stöd för att inte välta och vanlig kullrig stjärnskruv monterade i däcken, en bragd om något.

Till skillnad mot ett antal andra vinterträffar där det är oskottad tältplats som gäller så bor du här på hotell med helpension. Ganska lyxigt kan tyckas men inte heller helt fel efter en lång dag av MC-touring i snöig och bistert kall vintermiljö. En viss skillnad att krypa ner i en skön hotellsäng istället för i en sovsäck när det 30 grader kallt ute, även om det sistnämnda också har en viss charm. Med rätt utrustning är allt möjligt!

På Krystall träffar du på alla typer motorcyklar även om trehjuliga med sidvagn dominerar, det fanns både extrema hemmabyggen och helt fabriksbyggda ekipage med 2 liters bilmotor. Även en med Peugeot dieselmotor! De tvåhjuliga motorcyklarna var antingen utrustade med fasta eller rörliga skidor och/eller dubb med olika utstick. En stor aktivitet på dessa träffar är just att studera och kika på alla olika lösningar som gjorts för att göra motorcykelåkning så rolig och behaglig som möjligt vintertid. Parkeringen utanför hotellet var välbesökt alla dagar under vår vistelse och det var många diskussioner men också hjälpande händer till dem som åkte tidigare och där inte allt snurrade som det skulle, det var fastfrusna hjul, knäckta batterier och rejält nerkylda förgasare som behövde lite omvårdnad innan allt hoppade igång.

Årets träff hölls på Golfjellet på Oset Höyfjellshotel, som ligger på en vacker fjällplatå mellan Fagernes och Gol, inte så långt från den mer berömda skidorten Hemsedal. De som stod för arrangemanget detta år var Knut&Unni och Arild&Liv. Vi tackar så mycket för ett bra upplägg och arrangemang!

Läs mer: http://www.krystallrally.no

MC-touring på vintern i minus 32 grader

Det hann, som sagt, till slut passera 35 år och många olika motorcyklar innan drömmen kunde uppfyllas, men bättre sent aldrig och vad kunde väl vara bättre än ett 40 års jubileum! Sagt och gjort, så fort inbjudan lades ut i augusti förra året så skickades en anmälan in för mig och Göran. Tänk det fanns en MC-kompis som också kunde tänka sig att genomföra ett sådant äventyr utan se på mig som om jag vore tokig! Planeringen började direkt i augusti och det gällde att komma fram till både vilka hojar som blev bäst och vilken utrustning som behövs för en så pass lång resa? Valet av MC var kanske inte allt för svårt då det inte fanns hur mycket som helst att välja på i garaget så det fick bli min BMW R1200GS -05 utrustad med skidor för mig och min gamla trotjänare Honda CX500 -81 utrustad med sidvagn till Göran. Ja sidvagnen ja, den hade ju varit ute på vinterfärd tidigare men visade sig då läcka som ett såll, jag tror det var mer snö inne i vagnen än utanför. Man skulle ju kunna tro att regn är värre än snö men så var då inte fallet med min vagn. Det blev helt enkelt att snickra en ny “korg” med tätslutande lock så att vi skulle klara ett riktigt yrväder och hålla packningen fri från snö. Månaden innan avfärd tillbringades en hel del tid i garaget med att snickra låda, koppla el men också för att exprimentera med Kanthaltråd till visiret. Ett av de största problemen med att köra vintertid är att ha bra sikt och slippa imma och isbildning på visiret. Är det riktigt kallt är det inte så lätt att köra med öppet visir för att hålla imman borta, nej inte ens med den minsta lilla glipa. Lösningen blev till sist både ett hemmagjort visir med Kanthaltråd (ett slags motståndstråd som t.ex används för värmehandtag på MC) som gav ca 10 watt och en HJC hjälm, från Garage24, som kunde kompletteras med ett fabrikstillverkat El-visir. Båda visiren drevs med 12-volt så det var bara att plugga till “cigg” uttaget, eller samma uttag som jag annars använder till GPS:en och annan el-försörjd utrustning. Till händerna var det värmehandtag på båda motorcyklarna så där kompletterades endast med styr-muffar för att få ett bättre vindskydd. Fördelen med styr-muffar är att du inte behöver ha så tjocka handskar vilket underlättar hantering av styrgrepp och knappar. För bästa grepp på alla fören, även ren asfalt, så valdes grovmönstrade däck med ståldubb för bil, den bästa kompromissen då det troligtvis skulle bli en hel del asfaltskörning. På GS:en var det redan Metzeler Karoo och på CX:en Heidenau K60, båda uppsättningarna dubbade av DDP – Dubbdäcksproffsen i Borlänge. I övrigt valde vi MC kläder av den större storleken där det fanns plats för flera lager (underlättar lager på lager principen). På fötterna fick det bli så kallade Powerboots som brukar kunna klara låga temperaturer och ändå känns hyfsat stadig på foten. Vi kompletterade dessa med el-strumpor från Clas Ohlson. Som vanligt vid all förberedelse och planering så arbetades det in i det sista och den sista justeringen av materialet gjordes 5 minuter före avfärd, eller kanske fördröjdes avfärden med fem minuter? Någon som är förvånad?

Resan till Krystall

Så var det då äntligen dags för avfärd från Gagnef i Dalarna till vårt första etappmål Transtrand, vid Vasaloppsstarten! Innan avfärd hade vi studerat vädersiten yr.no noga och det såg både lovande och mindre lovande ut? Torsdagen vår första resdag skulle bjuda på mycket snö och senare under kvällen stormbyar, det gällde alltså att komma fram i tid till Transtrand och slå nattläger innan det värsta vädret drog igång. För fredagen lovade prognosen sol men också fallande temperatur. Vid avfärd från Gagnef var det runt -10 grader och måttligt snöfall. Eftersom det snöat hela dagen bestämde vi oss för att ta de större vägarna då risken var stor att de mindre var dåligt plogade och att de skulle ta för mycket tid i anspråk. Kanske var det ändå på de mindre vägarna som plogbilarna höll till för på de stora vägarna såg vi inte röken av dem? Tack och lov så håller trafiken i sig själv vägen ganska ren så resan gick lätt och det var bara att följa med i det snöväderslugna trafiktempot. När vi väl svängt in på Vasaloppsvägen i Oxberg så glesades trafiken ut och vägen blev lite mer spårig av all snö. Vi stannade till på Cafét i Evertsberg och tog en sen eftermiddagsfika innan vi tog sista etappen till Försgårdens Bädd&Frukost i Transtrand där vi beställt rum. Vi hann också fram innan det började blåsa rejält och det blev en fin kväll i värmen framför brasan. Jag passade även på att låna ett eluttag för att kunna köra laddning på batteriet till CX500:an, små MC batterier är inte kända för att klara kylan så väldigt bra och en CX har ganska höga krav på strömstyrka för att vilja starta.

När vi vaknade på fredags morgonen ven vinden rejält och snön hade yrt ihop till flera decimeter tjocka drivor, det var knappt vi kunde se vår motorcyklar. Efter frukost blev det till att skotta fram både motorcyklar och utfart så att vi kunde komma iväg för den sista etappen till Golfjellet. Målet var Oset Högfjällshotell där träffen redan var i full gång. Morgontemperaturen låg på knappt -17 grader och vinden tog i rejält, frågan var hur det skulle gå över fjället vid Sälens högfjällshotell? Innan vi skottat klart och fått på oss all utrustning så sken solen och vinden mojnade ordentligt, så turen över fjället blev enbart ren njutning, om än lite kallare än dagen innan. Sakta men säkert klarnade nu himlen mer och mer och innan vi nått Trysil så var den helt klarblå. Nu var temperaturen nere runt -10 grader! Vi njöt av de underbara vintervägarna, efter gårdagens snöfall, ända tills vi var halvvägs till Elverum och mötte saltbilen! Kylan på -10 grader var inget hinder alls för det norska Vegvesendet utan de vräkte på salt för att genomföra intensiv snöröjning. Våra munjipor sjönk betänkligt och min hjärna arbetade febrilt med att försöka hitta alternativa vägar. Tyvärr är sträckan mellan Trysil och Elverum fattig på alternativ utan du får lång omväg, så det blev till att bita i det sura äpplet och så snabbt som möjligt avverka de sista milen till Elverum. Efter Elverum fick vi möjlighet att vika av stora vägen och via Jönserud ta oss längs med bergsskanten ner mot Brumunddal. Vilken lättnad! Fina sköna vintervägar och en sol som lyser från en klarblå himmel och det närmaste jag kommer salt är smaken av svett på mina läppar. Vi fortsatta sedan vår färd över Mjösabron upp mot Snertingdal och ner mot Dokka. I Dokka stötte vi för första gången ihop med fler motorcyklister även de på väg mot Krystall, det var norrmän på både två och tre hjul precis som oss. Nu hade vi snart avverkat en dag och på väg mot Fagernes så sjönk solen under horisonten och det kändes att temperaturen gjorde det samma. Nu hade vi bara 4 mil kvar och även om det blev kallare och mörkerkörning så rullade det på bra de sista milen. Väl uppe på Golfjellet hittade vi snart avtaget mot Oset och efter ytterligare några stopp, vid en mängd olika vägskäl med olika hotellnamn, så var vi framme och det alldeles lagomt för middag. Vi hann med en skön dusch innan det blev dags att söka rätt på övriga svenskgänget och lyssna hur det gått för alla andra på väg till Krystall.

På lördagsmorgonen när vi vaknade så sken åter solen från en klarblå himmel och vyn över fjällen var oslagbar. Vi fick besked om att temperaturen vid hotellet var -26 grader men vid bommen vid avtaget upp till hotellet var den -35. Skönt att börja dagen inomhus! Det var ett antal av deltagarna som tänkt sig hemåt denna dag och det behövdes hjälp både med ström och påskjut för att alla ekipage skulle hoppa igång. Märkligast av alla var ett ekipage med en spanjor på en 200 kubiks vespa liknande MC. Det var 10” hjul som han preparerat med vanlig kullrig stjärnskruv för att få bättre fäste. På sidorna hade han monterat fasta skidor, avkapade slalomskidor. Att se detta ekipage rulla iväg med packning som för en jordenruntresa var en märklig upplevelse, men vi önskade honom lycka till på färden mot Spanien och värmen. På eftermiddagen fick Göran och jag lite tid att filma och fotografera MC körning med skidor. Bakgrunden med den norska fjällvärlden kunde inte bli bättre och med en klarblå himmel och strålande sol var det bara att njuta. Kvällen bjöd sedan musikunderhållning och diplomutdelning till de herrar som varit med på flest Krystallträffar, det var Thor Arne Guldbransen och Odd Annar Kristiansen med 40 stycken och Leif Arnesen med 39, den sistnämde och Thor Arne var även med och arrangerade den första träffen 1970. Alla tre var alltså med på den första Krystallträffen 1970 och har sedan hängt i hela vägen fram till årets 40 årsjubileum. Strongt! Kvällen bjöd sedan på musik och dans men vi brötupp ganska tidigt då det gällde att förbereda sig för morgondagens hemfärd.

På söndag morgon vaknade vi till ytterligare en strålande dag men också bitande kall, nu var det -32 grader även vid hotellet och närmare -40 grader vid bommen. Burr! Vi fick ta en lång frukost i hopp om att solen skulle börja värma och tina upp våra motorcyklar där ute på parkeringen. När det så var dags att försöka så visade det sig att många batterier tagit rejält med stryk. Det blev många utryckningar med startkablar, startgas och ett annat fotogenkök för att försöka hjälpa till med både ström och att få upp värmen. Några motorcyklar fick också lov att rullas ner i ett garage under hotellet där det gavs lite bättre möjligheter för upptining. Min GS hoppade dock igång utan problem bara den fick lite extra batteri i form av startkablar och ett medhavt extra batteri. Dagen innan var det något varmare och då hoppade den igång utan hjälp. Klockan hann bli nästan 11 innan vi kunde komma iväg och nu var temperaturen nere på mer behagliga -24 grader. Mats från Heby gjorde oss sällskap på sin BMW F650GS med skidor så vi var nu tre som tillsammans påbörjade färden hemmåt. Solen lyste fortsatt från en klarblå himmel och det är förunderligt hur mycket värme den ändå ger vid sträng kyla, det märktes framför allt när vi for genom skuggiga partier eller i dalgångar där solen inte riktigt hittade ner. Med stopp efter ca 45 minuters körning var detta ändå aldrig något problem utan vi kunde njuta av vår MC körning trots den bitande temperaturen. Kunde vi sedan komplettera med lite mat och vätska vid vart tredje stopp så gick det ännu bättre. Vi hann nästan fram till Trysil innan solen åter sänkt sig under horisonten och det var helt enligt plan. Nu hade vi drygt 8 mil kvar till Transtrand och åter en natt på Försgården. Väl där packade vi snabbt av och tog bastun i besittning, för efter en hel dag i friska luften finns inget bättre än ett bastubad. Denna gång fick vi även middag på Försgården och det är nog sällan en pannbiff med gräddsås och lingonsylt smakat så gott. Tack Johan och Sara både för miljön och maten!

Vi vaknade måndag morgon och kunde konstatera att det var riktigt mildväder, endast -14 grader. Inte riktigt lika milt som första dagen men ändå efter flera dagar av riktigt låga temperaturer så kändes det milt. Färden hemmåt flöt på riktigt bra och vi tog vägen över Lima, Venjan och Kättbo innan vi åter nådde våra hemtrakter runt Siljan. Mats hade lite längre hem till Heby utanför Sala, så efter en god lunch i Siljansnäs valde han riksväg 70 för att snabbare kunna avverka sista biten. Väl hemkommen i igen i garaget med både MC och packning så var det bara att ge sig i kast med rengöring, det blev tyvärr 5 mil saltade norska vägar som nu var tvunget att tvättas bort innan saltet gavs chans att tränga in och börja fräta på vår motorcyklar. Tyvärr kan vi nog bara drömma om saltfria vägar men det är ganska tydligt att det är det största hindret för att fullt ut njuta MC körning vintertid. Så länge du kan undvika de saltade delarna går det bra men ska du åka längre sträckor, som du gör vid rejäl MC touring, blir det tyvärr inte lika lätt.

Krystallträffen gav i alla fall mersmak och nu vet jag att inte ens riktigt låga temperaturer är något större problem, på tidigare resor har jag aldrig haft lägre temperatur än -20. Med rätt utrustning och väl planerade körsträckor så hinner du aldrig bli så nerkyld att det blir ett problem. Jag kan konstatera att de gånger jag verkligen frusit på MC ja det är vid ett par tillfällen sommartid då jag inte brytt mig om att komplettera min klädsel i tid, säkert med en övertro på att det är sommar och då är det inte kallt. Det värsta som finns är att frysa och köra MC så det undviker jag till varje pris! Att frysa alltså inte att köra MC!

Mer om mina resor: http://www.mctouring.se
Tips om väder: http://www.yr.no
Rutten i Google Maps: http://tinyurl.com/krystall2011
Foto-movie: http://www.youtube.com/user/mctouringse

Kommentera