Det finns flera sätt att driva en motorcykel framåt och beroende på vilken metod som används på din MC så krävs det antingen smörjning i tid och otid eller så snurrar hela drivningen i oljebad med byten lite mer sällan. Eller varför inte helt utan olja med hjälp av bältdrift. I den här artikeln siktar jag in mig på de MC som drivs med kedja, och därför kräver lite extra smörj med jämna mellanrum, och hur det kan göras på ett mer automatiskt sätt 🙂
Det finns många åsikter om vad som är bäst när det gäller drivning av motorcykeln. Självklart skiljer också åsikterna mycket mellan olika segment som racing, enduro, touring etc. Om det ska vara bälte, kedja eller kardan ja det är alltid ett hett ämne i de flesta diskussionsforum men vi kan i alla fall vara överens om en sak alla typer och modeller driver hojen framåt 😉 Hur vida det ena typen är dyrare eller billigare än den andra är inte heller lätt att svara på då kostnadsbilden över tid ser väldigt olika ut. Med kedja kommer en löpande kostnad som följer ganska jämt över tiden och med kardan kan det istället bli en rejält dyr historia den dagen det krävs en åtgärd. I den här artikeln så sätter vi endast fokus på en typ av drift och det är kedjedrift. Fortfarande idag så är det den typ av drivning som förekommer mest och det innebär också att det krävs en hel del smörj. Jag som kör mest touring på både asfalt och grus, då oftast som hela dagpass, har lärt mig att vid en normal dag med hyggligt väder så får kedjan smörj det första som sker vid framkomsten på eftermiddag/kväll. Det innebär att kedjan är preparerad och klar inför nästa dags utmaningar. Är det riktigt regnigt och besvärligt ja då får den också en eller ett par duschar under dagen för att må lite bättre. Men hur som det blir en del duschande, eller penslande, och saknar jag då centralstöd så är det mindre kul när hjulet ska snurras. Är du ensam blir det lite besvärligare utan centralstöd men med centralstödet så är det bara att starta hojen och på tomgång låta hjulet snurra på 1:ans växel och sedan duscha eller pensla kedjan. Men för att helt slippa denna hantering så har jag under ett år nu provat en automatisk smörjning från Scottoiler. Själva produkten har jag känt till sedan ungdomen men det här var första gången jag provat den fullt ut.
Scottoiler finns i ett par olika modeller där den ena drivs med vakuum från hojen(hämtas normalt från förgasaren) och den andra med el(12 volt). Jag har under åren hört en hel del kritik mot den eldrivna och att den vakuumstyrda är mycket bättre. En sak är säker och det är att den vakuumstyrda funnits på marknaden under en betydligt längre tid så den borde vara väl inkörd men det gäller kanske snart också den eldrivna? Den vakuumstyrda är inte riktigt lika lätt att justera det är något som jag får göra när jag stannat. Med den eldrivna så ges jag möjlighet att justera och ställa om flöden och intervall under färd och jag kan även ge lite extra dusch under en minut om jag anser att det är behövligt. Allt detta kan jag göra från en display på styret. Eftersom jag gillade möjligheten att justera och reglera det hela på ett enkelt sätt så föll till slut ändå valet på en eldriven.
När jag fått produkten i min hand så gäller det att hitta ett lämpligt ställe för installation. Kanske inte helt lätt men om jag tar en kaffe och sätter mig ner och studerar hojen en stund så brukar lösningen snart falla på plats 🙂 Produkten levereras med långa anslutningsslangar och med flera olika möjligheter för fastsättning så själva oljebehållaren behöver inte sitta speciellt nära. Hur som så kan det ofta behövas något eget påhitt, trots alla attiraljer som följer med, och mitt fall blev det ett spikband i plåt som fixade monteringen nere vid kedjekransen(den bakre). På en av bilderna syns spikbandet väldigt tydligt då jag inte gjort något för att dölja det men det är ju inte svårt att dra på lite svart färg så smälter det bättre in i designen.
Det går också att köpa ett slutmunstycke med två rör som gör att oljan sprids lite bättre på båda sidor av kedjan. Nu är det ju så att det inte i första hand är utsidorna som ska smörjas utan länkrullarna, så det viktigaste är att oljan hittar dit och att de inte går torra utan hela tiden har en oljehinna till hjälp för att skydda slitage mellan kedja och drev. Ibland hör och läser jag kommentarer om att det är viktigt att oljan tränger in i länkarna, in i kedjan, för att jag ska få rätt effekt. Med dagens effektiva O-ringskedjor så är det nog mer så att O-ringarna ser till att kedjan behåller det fett som den levererades med inne i länkarna och att oljan som tillförs ger skydd mellan länkrullar och drev (metall mot metallförslitning). Men som sagt allt det här är näst intill en vetenskap i sig självt. Jag har under det år jag nu testat försökt att kika på kedjan vid varje stopp och det jag ser är att det hela tiden ligger en oljehinna på länkrullarna, jag får inte den där putsade och riktigt blanka skimret på rullarna(ett tecken på att metallen i länkrullen gnider direkt mot metallen i drevet). Eftersom intervallet för hur ofta det droppar olja på kedjan kan styras så får jag prova mig fram till det bästa läget. Kedjan ska inte gå för torr men inte heller så blöt att det börjar droppa från den heller att det skvätter överallt, om inte annat så är det onödigt. Ett visst skvättande får jag räkna med, men det gäller också vid normal smörjning med spray eller pensel där det sistnämnda ändå är det som funkar bäst men kräver lite mer arbete. När jag kör med Scottoiler så är det inte någon direkt klisterolja som används utan det är en typ av ATF-olja, transmissionsolja. Det jag då märkt är att det överskott som eventuellt bildas och som t.ex. hamnar på fälgen ja det försvinner direkt vid en normal tvätt med t.ex. såpa baserat tvättmedel. En annan iakttagelse efter 1500 mil med Scottoiler är att kedjan ser väldigt ren och fin ut och det trots många mil grus i både damm och väta. Det ser helt enkelt ut som att den ständiga lilla duschen håller kedjan fin och fräsch och det är nog inte heller någon nackdel om jag vill få till en bra livslängd på kedja och drev. Jag trodde också att jag fick räkna med lite läckage från oljeröret, lite efterspill, när hojen står still men jag har under detta år inte sett en enda droppe som hamnat på golvet i garaget. En fördel med el-varianten är att den flödar olja endast då hojen rör sig 🙂 Jag var lite bekymrad för vinterkörning och att oljan skulle bli för kall och seg. Den vinterkörning som nu blev av i år gick inte i något riktigt kallt väder, endast runt minus 5 till 10 grader, och under sådana förhållanden verkar det inte vara nått problem. Blir det kallare får jag kanske se mig om efter en tunnare variant. Påfyllning av olja är också riktigt smidig och kan jag sätta behållaren så att den är lätt att komma åt så fixar jag påfyllningen på ett kick 🙂 El-varianten har också en enklare nivåvisning som bygger på förbrukning i förhållande till det intervall jag ställt in, så där behöver jag inte heller missa att fylla på (den varnar också för låg nivå). Har jag ingen nivåvisning vid styret så är det bra om jag kan placera behållaren så att jag kan slå en blick på den när jag tar ett stopp. Under sommarens turer behövde jag fylla på behållaren ungefär var tredje dag men då experimenterade jag också flitigt med olika inställningar. Själva monteringen kan göras mycket snyggare än vad jag nu gjort här, eftersom jag ville kunna se och ha lite extra koll under testet, och det går att nästan helt dölja slangar och behållare om jag så vill.
Ja vad blir då slutsatsen efter ett års test? Jag kan jag definitivt konstatera att produkten gjort vad den ska. Både drev och kedja ser fortsatt fina ut efter 1500 mil. Originalet som byttes inför monteringen för ett år sedan var helt utslitet efter 1500 mil med helt uttänjd kedja och rejäla ”hajfenor” framför allt på framdrevet. Det enda problemet som jag upptäckt är att jag haft problem med att batteriet blivit lite urladdat om hojen stått länge. Jag vet inte men har ändå en fundering om det är manöverpanelen till Scottoilern, och hur jag kopplat den, som spökar här? Just nu får den matning direkt från batteriet och rekommenderat borde den nog kopplas över något som bryts då tändningen slås av. Jag har sett vid flera tillfällen att manöverpanelen lyst till ibland då hojen stått still i garaget, den slår dock av sig automatiskt efter en liten stund. Priset för ett Scottoilersystem ligger, grov räknat, mellan 1000 – 3000 kronor beroende på modell där den vakuumstyrda är billigast. Priset kan verka högt men måste också relateras till den hantering som den är tänkt att ersätta och ett förhoppningsvis mindre slitage. Är jag riktigt duktig på att sköta min kedja manuellt så blir effekten kanske inte jätte stor men vet jag om att jag missköter smörjningen så blir givetvis också effekten av en Scottoiler större. Köper jag el-varianten får jag även en termometer som mäter omgivande luft temperatur, kan ju vara bra om jag inte redan har en sådan givare på hojen.
Nu är det givetvis inte bara hur kedjan är smord som kan vara boven om kedja och drev tar slut lite för fort utan även hur kedjan är spänd. Jag försöker att fullt ut hålla leverantörens rekommendationer och hellre lite för lös än för spänd kedja. Har jag en hoj med lite mer offroad-/adventurestuk så är det extra viktigt då den långa slaglängden på sving och fjärding gör att kedjan varierar kraftigt mellan slak och spänd när svingen rör sig. Lite beror det också på hur tillverkaren valt att placera infästning för svingen i förhållande till framdrev. En bra metod för att veta att inte kedjan blivit för spänd är att med hjälp av t.ex. ett spännband mellan pakethållare och sving, eller en riktigt tungviktare till kompis, trycka ihop hojen så mycket det går och då känna efter hur kedjan känns (ställ då gärna stötdämparna i mjukaste läget). Det är viktigt att kedjan inte blir som en ”pilbågslina” när fjädringen bottnar. Hur kedjan känns vid obelastad MC säger tyvärr inte så mycket men det är också därför som tillverkarens rekommendationer ofta är väl tilltagna (ofta 3-4,5 cm slack obelastad) och jag bör helst inte krympa detta avstånd. Jag brukar själv lägga mig runt det övre värdet, som tillverkaren rekommenderar, för att vara mer på säkra sidan. En allt för spänd kedja sliter inte bara på själva kedjan utan också på drev och axellager, där det sistnämnda kan bli en dyr historia om det måste bytas i alla fall vid utgående axel från växellådan 🙁
Jag har köpt min Scottoiler på Fottas MC i Ludvika men produkten går att få tag på hos flera leverantörer av MC produkter, även så via webbshop. Just nu, våren 2016, bjuder Fottas MC på en extra flaska olja(värde 159:-) till mctouring.se’s läsare vid köp av ett Scottoilersystem till din MC. Ange ”mctouring” som kommentar vid beställning!
Om du vill läsa mer om produkten så hittar du information under nedanstående länkar:
Läs mer hos leverantören Scottoiler (engelska)
Scottoiler från Fottas Dalarnas MC Center (webbshop)
Kommentera gärna artikeln eller ta del av annat runt MC-touring på mctouring.se’s Facebooksida!