Äntligen var det så dags för den stora nationella MC Mässan att gå av stapeln 26 till 28 januari och denna gång i Stockholm. Senast det begav sig var 2020 i Göteborg och det har flutit mycket under broarna sedan dess och längtan har varit stor. Men är vi då tillbaka? Blev det som vi tänkt eller önskat? Ja det första vi kan konstatera är att flera stora märken lyste med sin frånvaro, till exempel Yamaha, KTM och HD. Den sistnämnda har väl sedan tidigare hittat sin egen väg men för de båda andra var det väl ändå nytt och frågan är varför? Har pandemin ändrat på hela upplägget och tankarna runt vad en mässa kan ge eller ser man andra bättre möjligheter att nå ut? Ja helt klart är att det är mycket som förändras och pandemin är väl inte minst en av orsakerna. Det ryktas även om att Älvsjömässan ska rivas till förmån för bostäder och då kommer givetvis frågan upp var ska en sådan här mässa i så fall genomföras? Det gjordes ett försök tidigare att köra på Friendsarena men det försöket kan inte ses som direkt lyckat då det blev en väldigt uppdelad mässa med många trånga passager. Personligen tycker jag inte idrottsarenor passar sig för denna typ av mässor om det inte klarar sig med att bara använda själva arenaytan. Tyvärr är idrottsarenor sällan byggda för att på ett bra sätt främja uppbyggnad och nedmontering och det blir väldigt bökigt och trångt för utställarna om alla våningar o korridorer ska nyttjas.
Men hur lyckades då arrangörerna med denna mässa som fortsatt genomförs i en mässhall? Ja när jag kom in i mässhallen så vart det snabbt ganska uppenbart att det var en mindre mässa än tidigare, sett till antalet utställare. Det var inget större bekymmer att ganska snabbt ta sig runt och få en överblick, förutom då kanske mitt på dagen på lördagen då var det mycket folk. Fredagen bjöd också rejält med besökare men inte lika mycket som lördagen. Söndagen var jag inte på plats så där kan endast siffror skvallra om resultatet (det visade sig att alla tre dagarna drog 30 500 besökare så inget rekord att skryta med). Dom mindre utställare jag pratade med ser också att priset för att vara med på mässan har gått upp rejält och efter pandemin är det fortsatt många som brottas med att få fart på verksamheten igen. Jag pratade dock med en av de större utställarna som hade försäljning på mässan och dom hade sin bästa dag någonsin på mässa på fredagen och utgick från att lördagen troligen skulle bli ännu bättre. Här tror jag att uppehållet runt pandemin har satt spår och att det finns ett uppdämt behov av att få klämma och känna. Framför allt för oss som kommer från delar av landet där det inte finns några stora handlare och aktörer inom branschen.
Men vad fanns det då att skåda? Allt som ska släppas 2024 fanns tyvärr inte på plats men vissa nya modeller hade man lyckats få på plats även om de kom direkt från Arlanda och flyget. Nu blir ju en mässa mest att ”klämma och känna” och provsitta, det riktiga testet blir förstås inte förrän jag kan provköra på en plats när mig och verkligen känna efter om årets nyheter sticker ut så mycket som det skrivs? Jag kommer inte här att göra någon detaljerad redogörelse per märke och modell, det fyller ingen funktion förrän det blir dags att provköra. Men jag plockar med ett antal bilder på lite nyheter men i övrigt på den typ av motorcyklar som jag oftast möter i och runt våra resor, vilket ofta är adventuresegmentet även om våra resor funkar med alla typer av hojar. Jag brukar säga att kan du sitta på hojen en heldag utan plågor, du får med dig det du behöver (troligen oftast för mycket) och du kan hålla normal landsvägsfart ja då har du rätt hoj för ändamålet. Så länge resan pågår är målet nått! Här kommer lite bilder på hojar från mässan!
Vad händer med GSA? En fråga som kom upp gällande BMW var, kommer det någon ny uppdaterad GSA 1300 2025 efter GS1300 nu 2024? Det verkar som om det inte finns något riktigt tydligt svar på detta och kanske är det också ett första tecken på att det är förändringar på gång när det gäller hela marknaden? En början på anpassning mot andra drivmedel? Det händer nog ganska mycket just nu bakom kulisserna där de olika märkena säkert sliter sitt hår i funderingar om vad som komma skall och hur det ska mötas upp?
Nya tag! Men i dessa tider satsar i alla fall ett par både nya och gamla märken på att leverera ny modeller som är på en helt annan nivå än tidigare modeller. Två sådana märken är Royal Enfield (Indien) och CF Moto (Kina). RE lanserade på mässan det första svenska exemplaret på Royal Enfield Himalayan som i den nya tappningen med vattenkyld motor tagit ett stort kliv mot en mer modern hoj. Med ett pris där du får 4-5 hojar för samma pris som en hoj av de största premiummärkena, ingen mer jämförelse i övrigt. Men att kunna köpa en hoj där du kan ge dig ut på resa på både asfalt och grus och priset börjar på 69 900:- det är ändå lite svårslaget. CF Moto är väl inte heller en pengamässigt dyr hoj men där landar vi i alla fall på 139 900:- för deras adventure hoj. Men för premiummärkena är vi en bra bit ovanför 200 000 strecket och med all utrustning som kan behövas (i alla fall om den manliga potensen får bestämma) så är vi även över 300 000:- Den stora frågan är väl vad som behövs och det är givetvis en högst personlig fråga och vad som krävs för att jag ska bli tillfredsställd.
Hur såg det då ut på EL fronten? Jag kan konstatera att det inte fanns så mycket på mässan som försökte konkurrera med landsvägs- och adventure hojar. Det som fanns var mer futuristiska skapelser för pendling och storstadstrafik eller för ren lek och sport. Troligen är det fortsatt räckvidden som spökar för att riktigt slå sig in i segmentet Touring och körningar där vi tar hela dagen till förfogande. Än har jag inte sett någon hoj som klarar minst 25 – 30 mil utan problem och helst borde vi nå upp till 35 – 40 mils räckvidd innan det blir en rejäl möjlighet. Som pendlar fordon är det dock helt idealiskt så länge jag inte har mer än 5 – 10 mil till jobbet, då kan jag även ta en extra vända på väg hem. Ja, jag har faktiskt svårt att se något bättre om jag kan tänka mig att kör hoj till jobbet, blir inte smidigare än så. Det märks också att mountainbike, moped och MC börjar att flyta ihop och då framför allt vad gäller enduro och cross segmentet. Här kommer lite exempel på de elektrifierade hojarna på mässan.
Egna byggen! Det fanns också, som brukligt, en del egna byggen och styling och några riktigt läckra. Allt var kanske inte färdigbyggt men det var kul att resonera med byggarna och stylisterna och höra lite både hur de tänkte med det som var gjort så långt och vad som komma skall. Först ut bland bilderna är ett Cafébygge där jag blev riktigt imponerad av de e-godkända blinkerslamporna, du ser den på de första två bilderna och kan ta dig en funderare runt om du kan lokalisera blinkerslampan?
Shopping! Där var givetvis också ett antal försäljare på plats med hjälmar, kläder, skor/stövlar och övrigt bra att ha som hade fokus på ren shopping. Känslan var att det kanske inte skiljde sig lika mycket utan var ungefär som det brukar. Givetvis fanns det också många fler mindre aktörer som också sålde men framför allt kanske visade upp vad det hade och att de finns på marknaden.
Utöver detta fanns det även en handfull med reseaktörer som erbjöd resor både ut i stora vida världen men också äventyr runt knuten här på plats i Sverige och Skandinavien. Själv hade jag ingen monter denna gång utan fanns på plats på mässan, fredag och lördag, för att se vad som är nytt och vilka trender som är värda att bevaka. Givetvis träffade jag då både gamla, nya resenärer samt intresserade som tog chans till en liten pratstund. Jag inser att jag även missade ett antal som frågade efter mig i Event MCs monter där jag ändå försökte passera så ofta jag kunde. Men vi får ta igen det på annat sätt och jag finns alltid tillgänglig via mejl och mobil och om inte annat så syns vi efter vägarna på härlig touring. Så länge resan pågår är målet nått – MC touring när den är som bäst 🙂
Vinter och MC! Inte så mycket runt vinterkörning och MC den här gången men FMCK finns alltid på plats och där fanns i alla fall en MC med skidor! Kanske mer av en prototyp men ändå. Det blev också en hel del snack runt skidor till MC då vi ändå märker av ett visst ökat intresse. Dessutom är det nu på gång med en ny leverantör av färdiga skidkit efter att Bosse Yllestasmen Dagermark lämnat över det hela till www.mc-skidan.se. Vi tackar Bosse för ett starkt arbete med att upprätthålla både kunskap, tillverkning och entusiasm och hälsar nu Hans Dahlberg välkommen att ta över stafettpinnen 🙂
Artikelförfattare: Hans Rönnegård / Reseansvarig och guide för resor med Ronnegard Adventure AB under varumärket mctouring.se / hans@mctouring.se