Kystriksveien 17

Kystriksveien 17 från Steinkjer till Bodö är ett vägavsnitt som lätt glöms bort vid sidan av den stora E6:an, men då missar vi något riktigt bra för oss MC-tourers! Kystriksveien 17 är den gamla riksvägen upp från Trondheim(Steinkjer) till Bodö och den var ett riktigt mandomsprov då den byggdes, den bedömdes näst intill omöjlig att bygga men den blev byggd! Vägen byggdes för att binda ihop söder med norr och man valde en sträckning längst ut i kustbandet som till sist blev ca 65 mil. Kystriksveien brukar ofta kallas världens vackraste turistväg och helt galen är inte den benämningen. För att lösa problemet med de många fjordarna och även öarna så fick det också bli sju färjeöverfarter. Den norra delen av vägen är klassad som Nationell turistväg och efter den sträckningen har det byggts och fejats extra för att vi ska få en så bra turistupplevelse som möjligt. En del av den sträckningen är också den kända Helgelandskusten med sina branta fjälltoppar som sträcker sig till höjder runt 1000 meter direkt ur havet. Helgelandskusten är också ett av Skandinaviens havsörnsrikaste områden så här har jag alla chansar att få se denna majestätiska fågel.

Om vi börjar från norr så startar vägen i Löding, strax utanför Bodö (ca 16km fram till Bodö). Efter endast 15km kommer jag till den första huvudattraktionen och det är Saltstraumen (Saltströmmen). Saltstraumen är världens kraftigaste malström där var sjätte timme Skjerstadsfjordens vatten antingen ska passera in eller ut i ett litet trångt sund. Det är ca 400 miljoner kubikmeter vatten som ska passera och pga detta bildas enorma strömmar. Vattnet håller en fart om ca 22 knop ut genom sundet eller ca 41km/h. Från bron över sundet har jag en bra utsikt över detta skådespel och det är värt att vänta på om jag kommer för tidigt. Den som gillar fiske kan också få sitt lystmäte här då det inte bara är vatten som sugs in och ut utan även ton vis med fisk. Läs mer om Saltstraumen!

En annan stor attraktion efter vägen är Svartisen, en av Norges största glaciärer. Svartistunneln är en 7 kilometer spikrak tunnel som går under denna enorma glaciär och då bara en lite tarm i den norra delen. har jag lite extra tid här så ska jag se till att komma upp på glaciären och få en guidad tur, en riktigt isig upplevelse mitt i sommaren! Längs med Holandsfjorden kan jag också på ett ställe se glaciären gå nästan hela vägen ner till fjorden, den delen av Svartisen kallas Engabreen. Det syns också i landskapet runt Engabreen att det är mycket is som smält de senaste 100 åren. Strax efter Svartisen kommer jag till de två första färjeturerna, först en kortare på ca 15 minuter och efter ytterligare 23km körning en av de längre som tar ca 60 minuter i anspråk. Det kan vara bra att ha koll på avgångstiderna för den går inte allt för ofta och ibland gör den uppehåll för att besättningen ska få paus. Håll också koll efter denna tur då polcirkeln passeras, det finns ett speciellt märke som prickar ut denna passag.  Läs mer om tidtabeller här!

Jag far sedan vidare söderut längs med havsbandet och innan jag når Nesna klättrar jag upp över Sjonfjellet och får en magnifik utsikt över kusten med alla fjäll, fjordar och öar. Att komma här i Solnedgången ja det tar nästan andan ur mig. I Nesna är det så åter dags för en färja och jag fortsätter sedan vägen ner mot Sandnessjöen, en av de största orterna efter Kystriksveien, men innan jag når riktigt fram dit så passerar jag över vattnet på Helgelandsbrua, ett riktigt spektakulärt byggnadsverk. Jag fortsätter sedan förbi Sandnesjöen och ner till Tjötta där jag har nästa längre färjeöverfart (ca 60 minuter). Väl i land igen så hinner jag bara åka 16 kilometer innan jag åter har en färja men denna gång endast 10-15 minuter. Nu börjar jag att närma mig Brönnöysund, nästa större ort. Brönnöysund brukar jag ta till lite extra tid och åka hela vägen ut på halvön till Torghatten (här finns även en lämplig camping). Vid Torghatten tar jag mig sedan en lustfylld, och lite pustig, promenad upp på fjället för att se det stora hål som går rakt genom fjället. Hållet är 160 meter långt, 35 meter brett och 20 meter högt och skapar en härlig ljusöppning från ena sidan på fjället och ut mot det yttersta havsbandet på andra sidan. Det går också att gå rakt igenom hållet och ut på andra sidan.

Efter Brönnysund fortsätter vägen söderut efter havsbandet innan jag når den sista färjan vid Vennesund. Efter den färjan fortsätter vägen efter vattnet en liten bit till innan det bär av upp i skogslandskapet och vidare ner mot Namsos, resans största ort som ligger vid Namsfjorden (så nu har jag fått havskontakt igen). Efter Namsos byter naturen skepnad igen och det blir mer och mer brukad mark och mer och mer bebyggelse inna vi till sist når vägens slut vid E6:an 5km norr om Steinkjer.

Kystriksveien 17 är en väg som bjuder på mycket och kanske kan jag säga att den bjuder på alla olika bitar av Norge fjordar, fjäll, glaciärer, havet, skogen och jordbruksbygden. Kystriksveien 17 är under alla omständigheter en väg som är värd sin egen resa och har jag lite mer tid på min resa passar den utmärkt att kombinera med Lofoten. Jag räknar med att själva väg 17 tar ca 2-3 dagar i anspråk om jag ägnar mig åt huvudattraktionerna men mer tid om jag vill se mer. En rekommendation kan också vara att ta färjan ut till en av alla större öar som finns vägen, den ena mer känd än den andra t.ex. Luröy, Dönna och Vega.

Eftersom det är en turistväg finns det gott om både bra campingar och andra boende längs med hela vägen. Jag kan rekommendera Saltstraumen, Nesna och Torghatten vilka är de campingar med bra Hytte som jag brukar nyttja.

Fotoalbum från en resa efter Kystriksveien 17 2007!

Läs mer om Kystriksveien 17 här!

Visa större karta