Dagbok – Sierra Nevada 2018

I väntan på våren! Ibland blir längtan för stor efter bar asfalt och möjlighet till härlig MC-touring på barmark trots att termometern och vädret utanför fönstret förespeglar något helt annat. Kanske blir då lockelsen att dra iväg, ”fuska” lite och flytta min lekamen med hjälp av andra transportmedel för att få bättre förhållanden. Min definition av MC-touring är att det är ”Jag själv, min packning och min motorcykel på resa” – Så länge resan pågår är målet nått! Men ibland är det kanske inte helt möjligt och då får jag göra avkall både på det där med min motorcykel och även kanske vad gäller min packning på resa men själva resan behöver jag ändå inte göra avkall på 🙂

Jag är en bergsmänniska och dras till de trakter och omgivningar där jag kan få mitt lystmäte. Tyvärr är det inte helt lätt att hitta bergiga områden i Europa där det inte också är både en kall och snörik vinter på grund av höjden och breddgradens placering. Men det finns några områden där även detta kan lösas. Portugal och Spanien är två av de länder i Europa som kan erbjuda MC-touring året runt på barmark även i bergiga områden. Lite beroende på breddgrad och vilken tid på året så kan även temperaturen vara riktigt behaglig om inte helt perfekt. Själv anser jag att en temperatur mellan 15 – 22 grader är helt perfekt för MC-touring, inte för kallt och inte heller för varmt 😉

Jag valde i år att styra kosan till Spanien och området runt Sierra Nevada. Andalusien som hela regionen heter är väl känd för hojkörning och det är många motorcyklister som drar dit ner för att köra hoj vintertid, från oktober till april. Jag ringade in mitt val av område lite mer bergskoncentrerat och markerade därför området runt och i Sierra Nevada, en hög bergskedja i södra Spanien med 20 toppar på drygt 3000 meter (högsta punkten 3482 meter Mulhacén, som även är högsta punkten på Liberiska halvön). Stora delar av området är också nationalpark. Även de omgivande delarna är bergiga och jag kan följa bergen ända ner till kusten och ta mig ner för branterna på slingrande vägar och genom pittoreska(för oss nordbor) byar ända ner till Medelhavets strand, eller Alboránsjön som den delen kallas.

Jag valde att flyga ner till Málaga, till Costa del Sol som den delen av kusten kallas. Här har många svenskar skaffat eget boende och en mer given plats i solen. Jag fortsatte dock ca 7 mil längre öster ut till La Herradura och då har jag precis lämnat själva kuststräckan Costa del Sol men kusten består fortsatt av små bukter med fina stränder omgivna av berg strax under foten av Sierra Nevada. Platsen är ett bra utgångsläge för att utforska kusten men framför allt de omgivande bergen upp mot Sierra Nevada som ligger ca 3 mil in i landet från kusten.

Jag hyrde hoj hos en mindre uthyrare i Benaudalla som ligger ca 10 – 15 kilometer upp från kusten. Det blev en BMW R1200 GS som jag känner väl till och som passar utmärkt även för passagerare eftersom vi var två på hojen. Vi var totalt fyra personer på den här resan på tre hojar. Det var Uffe som var vår lokala guide med egen motorcykel och med ett semesterboende i La Herradura, Stefan en gemensam bekant till oss alla och Gun min fru. Första dagen tog vi en rejäl tur i omgivningarna mellan Benaudalla, Nerja och La Herradura, en både bergig men också kustnära tur med många härliga stopp. Ett av stoppen var i ”spökbyn” Acebuchal, en by där Franco tvingade bort byborna under kriget för att göra byn till en inkvartering för militären på jakt efter motståndsrörelsen. Efter kriget blev byn helt övergiven och förföll men sedan ett antal år tillbaka är den nu återuppbyggd och används för att ta mot turister både för matservering och boende. För att komma dit kör vi först slingriga asfaltsvägar upp över bergen och genom byar för att sedan följa en smal grusväg som går långt in i en dalgång. Väl framme bjuds både utmärkt förplägnad och ett mysigt och ostört boende för den som så önskar. Många väljer också att vandra hit till fots. Det finns som sagt många härliga grusvägar i området och det skulle inte vara några problem att ägna en vecka till att utforska även dessa. Kräver dock lite mer planering och kännedom om var det går och kanske inte går att ta sig fram. Det var nu också en del asfaltsvägar som tagit stryk eftersom vädret den sista månaden varit riktigt stökigt här nere. Det var stormvarning ända fram till dagen då vi anlände till Spanien. Vi hade sådan tur att vädret vände samma dag vi anlände och det var blå himmel och mellan 17 – 22 grader hela veckan. Det var en av dagarna då det blåste lite mer och sista dagen kom det en kort skur, men just ja en dag var det också 26 grader så då blev det lite mer svettigt, men för övrigt var det perfekt MC-touringväder 🙂

Från ”spökbyn” så fortsatte vi längs slingriga bergvägar och flera härliga bergsbyar innan vi åter tog oss ner till kusten och följde kustvägen mot La Herradura. Det fanns många fina utsiktspunkter efter kusten som gav både en fin bild av bukter och stränder men också bergen bakom och upp mot Sierra Nevada. Innan vi avslutade dagen så for vi upp längs riktigt små byvägar där det knappt fanns plats för möte. Det blev rejäla klättringar där lutningen låg runt 15 till 20 procent. Här passerades odlingar av alla de slag från oliver till apelsiner och andra citrusfrukter och det gick nästan att plocka frukterna direkt från hojen. Det där med möten var dock inget stort problem då vi knappat mötte någon på flera mils körning men det gäller ändå att vara observant då det körs ett och annat lantbruksfordon efter dessa vägar. Det förekom också ett och annat jordras längs med sidan av vägen efter föregående dagars oväder.

Dag två på hoj så var det dags att ta sig ann de centrala delarna av Sierra Nevada. Solen lyste dagen till ära från en klarblå himmel men det märktes på morgontimmarna att det varit lite kyligare i luften under natten, det blev än mer tydligt när vi kom upp runt 1000 metersnivån. Här var det till och med skönt med lite handtagsvärme en liten stund. Vägarna hit var dock fantastiska och leendet på läpparna värmde hela kroppen ända in till själen. Asfalten var gudomlig och böjarna alldeles perfekta för optimal touring. Här är en liten video från en av utsiktspunkterna! Längst upp på bergsplatån innan själva höjderna i massivet Sierra Nevada hittade vi ett fik och där fick det bli en kopp kaffe i solen. Med tanke på det här med trafiken så kan jag säga att medans vi satt där i solen och läppjade vårt kaffe så passerade inget annat fordon på vägen. Ingen direkt trängsel här inte och det var ett faktum mest hela veckan 🙂

Vi gjorde nu en liten extra lov, eller omväg, och for ner på högplatån söder om Granada som bjuder på helt andra kontraster i landskapet. Här präglas landskapet av böljande kullar med odling på odling och eftersom tiden var den rätta så hade körsbärsträden börjat att blomma och det gav givetvis en extra krydda till upplevelsen. Innan vi nådde Granada så passerade vi en märklig plats som idag verkar att fungera som industriområde med stora, ja jättelika, ”paradgator” och den som vet kan säkert bekräfta att detta tidigare varit en flygplats som nu istället omvandlats till ett gigantiskt industriområde mitt ute i ingenstans. Härifrån fortsatte resan på lite större vägar förbi och till viss del genom Granada för att vi lätt och smidigt skulle nå vägen upp mot det innersta och skidanläggningen allra högst upp i Sierra Nevada. Vägen dit är bredare och större men väl så kurvig. Nu var det Påsk och dessutom gott om snö så det var ganska många som sökte sig upp bland bergen. Väl där uppe så kunde vi konstatera att rapporterna stämde! Det har stått på webben om mängder av snö den senaste veckan mellan 2 – 4 meter med insnöade hotell och översnöade bilar. Vad gäller insnöade hotell så kom vi nog aldrig så långt men översnöade bilar såg vi i parti och minut, det stack upp en antenn lite varstans i drivorna. Det var rejäla snövallar längs med vägen men eftersom solen värmde och det var t-shirt varmt så smälte det också med rask takt. Med anledning av all snö så kunde anläggningen hålla nästan alla nerfarter öppna så skidåkningen var verkligen i full gång, vilket inte alltid är fallet i slutet av mars. Tyvärr hade det myckna snöandet gjort så att vi inte kunde köra hela vägen upp till högsta utsiktspunkten, den var tyvärr blockerad av snö. Vi kunde dock köra hela vägen upp till den centrala skidorten och även där ta vår lunch i solen. När vi kom släpptes inte längre fler bilar in i området, dom fick parkera och gå 1,5 kilometer, men eftersom vi körde hoj så var det fritt fram. Inget Stockholmstänk (det ska va lika för alla oavsett storlek på fordon) där inte! Vägen hem tog oss på betydligt mindre vägar och nu var vi åter nästan ensamma. Vi hann med att räkna in många fler kurvor innan vi åter var nere vid kusten och kunde parkera efter en helt underbar dag på höjder ända upp till 2500 meter 🙂

En ny morgon men samma sol och dags att utforska ett område känt för de finaste av fina när det gäller skinka. Långt upp i en dalgång i Sierra Nevada ligger en liten bergsby som heter Trevélez som är vida känd för den utsökta delikatessen lufttorkad skinka. Att sedan vägen dit är slingrig och passerar ytterligare dalgångar och bergskammar gör inte resan sämre. Längs med vägen finns också ett antal naturliga källor alla med sin egen specialitet som naturligt kolsyrat vatten eller vatten med extra stort järninnehåll, ja faktiskt så högt att hela omgivningen runt källan och bäcken lyser roströd. Beställer du in bordsvatten på restaurangen så kommer det allt som oftast från Lanjarón som även den källan ligger längs den här vägen och vid slutningen av Sierra Nevada. Många är också utsiktspunkterna där jag har en fantastisk utsikt över omgivningarna och vägarna håller en mycket hög klass även om de är små och smala. Här en video från en av rastplatserna! Väl uppe i Trevélez så mötes vi av en nästintill fullsatt restaurang, det är ju ändå mitt i Påsken. I restaurangen hänger hundratals skinkor på tork i taket och i produktionsanläggningen på andra sidan gatan ytterligare några hundra. Lägg märke till den lilla pilformade koppen under skinkan som ska fånga upp eventuellt fettdropp. Vi tog oss en funderare och undrade hur många kronor som hängde där i taket med tanke på kilopriset i affären. Jag gav närmare två hundra kronor för en grov bit på 400 gram som mäter fem gånger fem centimeter. Hållbarheten på en lufttorkad skinka är mellan två och tre år, så jag förstår att det var ett effektivt sätt att bevara mat. Här uppe i dalgången på nästan 1500 meters höjd är också förutsättningarna de allra bästa för lufttorkning. Inte heller blir resan dit sämre av att vi ska ta oss ner igen från Trevélez och självklart på små slingriga bergvägar. Det slår mig också att det inte är allt för många nypande serpentiner kurvor utan allt som oftast kortare och snabbare kurvor längs med bergssidorna, det gör att körningen blir riktigt behaglig och det är helt underbart att ligga i en lagom takt och bara följa med i rörelserna. Här en liten video från vägen till Trevélez! På väg ner mot kusten igen så tog Uffe vår guide och svängde av för att köra ytterligare en av de där små vägarna som kommit till på grund av odlingar. Ofta går dessa vägar på eller längsmed bergskammen så att jag har branter och lutningar på båda sidor om vägen. Att då som i detta fall köra på en sådan kam genom en körsbärsodling med begynnande blom, med milsvid utsikt åt alla håll, ja det går tyvärr inte att beskriva med ord. Åter igen en fantastisk MC-touringdag 🙂

Vår resa fortsatte nu med att utforska fler byar i bergen strax söder om Sierra Nevada. I Canillas de Albaida lyckades vi att infiltrera ett begravningskaffe över en brittisk person som troligen bott i byn. Det blev ett lite längre kaffestopp än väntat men vi fick både vårt kaffe och riktigt god glass. Nu fortsatte färden ner längs södra sidan av Sierras de Tejeda men vi kom inte så långt innan avspärrningar markerade att vägen hade rasat och därför inte längre var framkomlig. Men som sagt skam den som ger sig! Dom hade byggt en rejält grusad promenadstig ner längs ravinen där tanken var att de som bodde i byarna längre upp kunde passera för att byta fordon på respektive sida av raset. Vi mätte noggrant och kunde inte tro annat än att styre och väskor skulle klara den smala passagen så att även vi kom över men då också med våra motorcyklar. Sagt och gjort vi började vårt försök och det lyckades. Det var en riktigt brant nerfart på den ena sidan och i lösgruset lite vanskligt men vi kom över och vi fastnade inte vare sig med styre, väskor eller utstickande cylindrar.  Här en liten video från passagen! Den stora fördelen med detta konststycke var att nu hade vi runt 2,5 mil kurvig bergsväg nästan för oss själva eftersom all genomfartstrafik var blockerad på grund av raset. Vi nöjde oss dock inte med detta utan vi provade ytterligare ett par riktigt små byvägar som både bjöd på härliga vyer och slumrande bergsbyar som verkade lite ovan med att det kom andra än bybor farande genom gränderna. Men något ont öga fick vi inte möjligen en och annan utskällning av en byracka.

Vi hade sedan även en dag utan hoj och det blev en dag med lite besök i La Herradura där vi bott hela veckan och även så en liten promenad efter stranden. På kvällarna provade vi runt lite på olika restauranger och för min egen del blev det mycket fisk, vilket jag gillar skarpt!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att vägarna håller mycket hög klass. Håller jag mig sedan borta från de större vägarna så är trafiken nästan obefintlig eller åtminstone låg och då var detta ändå under Påsken som är en stor och ledig högtid även i Spanien. Jag upplever också att trafiken saknade den hets som jag upplever i Italien och andra sydliga länder i Europa. Ofta tog man stor hänsyn och framför allt då mot tvåhjuliga fordon. Ska jag våga mig på en jämförelse så var körningen bättre här än Dolomiterna (norra Italien) även om Dolomiterna vinner när det gäller antalet spektakulära pass. Men det absolut bästa var nog kvaliteten på vägarna och den lugna trafiken och intensiteten i körningen i jämförelse med många andra ställen i sydeuropa. Vägarna var för det mesta som salsgolv, bättre än den bästa bana 🙂

Här är ett litet sammanfattande videoklipp från resan!

Här ett fotoalbum från resan! 

Ett stort tack till vår lokala guide Uffe som bjöd oss de allra bästa av sina pärlor i och runt Sierra Nevada 🙂

Kommentera gärna eller ställ frågor på vår MC-touringblogg på Facebook!

Heller direkt till författaren: Hans Rönnegård / E-post / Mobil: 072-2046200

Lite bra att veta och praktiska detaljer
Resan ner kostade strax över 2000 SEK/person, och då var det ändå inte billigaste upplägget men väl lågpris (tänk dock på att flygskatten har höjts från och med 1 april). Hojhyran för en BMW 1200GS gick på strax över 1000 SEK per dygn men då krävdes även en deponi på 5000 SEK under hyrtiden. Bensinen är något billigare än här hemma men ingen jätteskillnad. Pris för boende finns i alla prisklasser och är helt beroende av standard men räkna från 450 SEK och uppåt med frukost. Kaffet är billigt, runt 12-15 SEK koppen, annars är det väl ingen jätteskillnad på priser för mat jämfört med här hemma det är kvaliteten på restaurangen som avgör. Vissa rätter är billigare andra kostar lika och de dyra är ganska jämförbara. Ölen är dock billigare och riktigt god 🙂

Jag har även lärt mig att beställa en ”Café con leche” – Kaffe med mjölk och efteråt kan det vara bra att kunna ”La cuenta por favor” – så att jag även kan göra rätt för mig 😉

Jag hade en normalstor typ ”20 kilos” resväska (vilket också var maxvikt för ett incheckat bagage) där jag hade MC-stället, stövlar, handskar, ryggskydd och airbagväst i den stora delen (den ena halvan av väskan). Övrig personlig utrustning i form av ombyten med mera fick plats i den andra halvan. I handbagaget (max 10 Kg) hade jag hjälm, kameror och dator allt förvarat i en vanlig mjuk sportbag som mätte de godkända måtten (55x40x23). Om resväskan blir för tung med hela MC-stället packat brukar jag göra så att jag tar på mig MC-jackan som jacka på resan och om nödvändigt så har jag även MC-stövlarna på, men bara om det behövs och det gjorde det inte denna gång, vare sig med jackan eller stövlarna 😉