Rekommenderat i webbshoppen!

Resan Till Krystall – eller resan då vintern gav upp!

Resan Till Krystall – Vintertouring när den är som bäst! Eller blev det ”Resan då vintern 2019 gav upp …”? Förutsättningarna dagarna före årets vinterresa kunde inte bli bättre, 70 centimeter med snö och fantastiska vintervägar! Men som sagt två dagar före avresan slog vädret om brutalt och det blev både regn och mildgrader. Vattnet flödade och snön rasade från taken och vägarna började bli mer av ren sörja och slask. Med tanke på det härliga vinterväder vi hade haft allt sedan i december 2018 så kändes det som ett rejält ”slag under bältet”. Hur skulle det här gå? Var vägarna överhuvudtaget körbara? Skillnaden mellan bra väder och dåligt väder är betydligt större vintertid än under barmarksperioden. Förutsättningarna vid riktigt dåligt väder vintertid kan göra det näst intill omöjligt att genomföra resan som tänkt. Självklart har vi tagit höjd för det och det gäller att kompromissa med både personlig utrustning och hur hojen bestyckats med dubb, skidor eller vagn. Det är inte givet att den utrustning som passar bäst för fina snö och istäckta vägar ens går att använda om det blir barmark, modd och slask. Erfarenheter samlade under många års vintertouring och på många skiftande underlag. Men med rätt val och förutsättningar kan det ändå bli riktigt bra.

Dagen ”D” kom och vi blev till sist fyra personer som samlades på Tallbacken i Gagnef för avfärd. Vi var sju från början men årets influensaepidemi och andra sjukdomsbekymmer gick hårt åt gruppen. Dagen började bra med en temperatur runt nollan och även lite lätt solsken. Vi blev dock snabbt ner tagna från den ”piedestalen” och redan i Dala-Floda började regnet. Vägarna var dock fram till dess riktigt bra om än något isiga men som sagt de höll och var fortsatt ganska hårda. Det blev dock lite värre när regnet kom igång. Vart efter dagen led så led även vi av slaskigare, moddigare och riktigt spåriga vägar. Vissa sträckor var ändå okej och det var på dom ställen där snöröjningen sköts på ett föredömligt sätt, där höll vägarna trots regnet. Regnet höll i sig hela vägen från Dala-Floda till Sysslebäck där vi hade vår första övernattning. Jag befarade att vi skulle vara dyngsura efter en sådan dag, den blötaste som jag någonsin upplevt på vintertouring. Men utrustningen höll faktiskt tätt och det var bara ärmmuddarna på våra overaller som sugit åt sig lite för mycket, vilket brukar vara ett problem oavsett årstid när regnet skvalar en hel dag. Minerna var dock någorlunda på topp och det berodde nog på att vi kunnat hålla oss torra. Frågan var nu bara vart detta skulle ta vägen om vädret skulle fortsätta på detta vis?

Andra dagen vaknade vi till ett helt nytt klimat! Det var fyra grader kallt och hade snöat lätt och landskapet såg härligt vintrigt ut igen. Men hur hade vägarna klarat sig? Spårigt? Det visade sig att vägarna klarat sig riktigt bra och det blev en av de bästa vintertouring dagarna någonsin! Det brukar ju sägas att efter regn kommer och sol och för oss blev det från det värsta till det bästa! Solen sken från klarblå himmel hela dagen och temperaturen höll sig under eller på nollan så bättre än så är det svårt att få. Vi njöt i fulla drag och gårdagen var som bortblåst ur minnet. Den här dagen tog vi oss från Sysslebäck via Bograngen över skogen ner mot Glomma och vidare över skogen till Eidsvoll. I Eidsvoll behövde vi ta oss förbi E6 och därefter norra sidan av Gardemoen och det lyckades med att köra vinterväg i stort sett hela sträckan. Från Maura valde vi sedan gamla vägen över Oppdalslinna ner till Roa, den sträckningen var helt fantastisk med helt underbara vägar och ett härligt vinterlandskap. Jag tror inte heller vi mötte en enda bil på hela den sträckan, ca 25 km, men vi hörde desto fler susa förbi på den nya sträckningen nere i dalen. Övernattningen hade vi sedan på Hadeland Bed&Breakfast i Harestua, ett mysigt familjärt boende i en vanlig villa.

Enligt prognosen var det stor risk för plusgrader dag tre men när vi vaknade så stod termometern på minus tolv grader och solen visade sig på bergskammarna! Det såg ut att bli en minst lika god dag även denna dag. Tyvärr försvann solen ganska fort men temperaturen höll sig precis under nollan och vägarna var härligt vintriga och vi färdades med ett stort leende på läpparna upp längs Randsfjorden till Dokka. Vi tog oss sedan vidare över bergen vid Bruflat över till Fagernes och Rön. Där hade vi sedan nästa övernattning på Furulunds Pensjonat med både serverad middag och frukost! Vi blev väl omhändertagna som de enda gästerna. Brasan brann skönt i salongen den kvällen och vi njöt av härliga körminnen från dagen som varit.

Men nu då! Prognosen lovade åter igen rejält med plusgrader men likväl vaknade vi till minus åtta grader och sol igen! Förmiddagen började även så och vägarna var fortsatt lika fina. Längre upp i dalgången, på väg längs små sidovägar mot Filefjell, så kom det som en explosion! Det gick från flera minusgrader till flera plusgrader från den ena kilometern till den andra. Det visade sig också att här hade det varit plusgrader hela natten så vägarna var rejält moddiga och slaskiga. Underlaget var dessutom grått grus så här drog vi nog på oss 80 procent av all skit som producerades under hela denna resa. Väl uppe vid Tyinkrysset så var det bättre vinter igen även om det var mildgrader. Vägarna var fina och så pass vintriga att vägen från Tyin till Övre Årdal var stängd. Vi möttes av en plogvall, en oplogad väg samt skylten ”Stengt”. Lite synd på den härliga nedfarten mot Årdal men det fick bli alternativet E16 över Filefjell istället. Här var vägen rejält polerad av gårdagens oväder men det var ett perfekt underlag för oss med dubb på hojarna. Tyvärr var det inte ett lika bra underlag för långtradare och de låg som ett plockepinn efter vägen. Lite längre upp på fjället så hade femton tradare kört helt fast och blockerade nu all framkomlighet så det blev att vänta. Det var dock helt okej då solen nu sken igen och det var ett underbart vinterväder där på fjället. Vi körde lite extra fika och fick även en och annan pratstund med andra resenärer tradarchaufförer och bilister. De norska bilisterna var luttrade och körde med pumptermos i utrustningen. Väl nere från fjället blev det rejält varmt igen och vissa delar i dalgången ner mot Laerdal där fanns det överhuvudtaget ingen snö. Vi valde gamla E16 som vår väg och det innebar att vi kunde färdas nästan helt utan möten längs dalgången. Vi fick också uppleva Borgunds stavkirke i vinterskrud, en ny upplevelse. Väl nere vid fjorden så var det värmegrader och till viss del gröna gräsmattor men också en del rejäla snöhögar så helt snöfritt var det inte. Fjällen runt omkring låg dock vita i snö och ramade in det speciella fjordlandskapet på ett för upplevelsen magiskt sätt. En kort stund på kvällen frös det även till och det blev en rejält isig promenad till affären för att inhandla middagsingredienser. Middagen blev ”hemlagad” potatisgratäng med fårfiol! Stort tack till Harri som bjöd av sin fina julklapp en härligt rökt fårfiol 🙂

Dagen där på var det mildgrader igen. Det plaskade rejält men vägarna var torra och vi kunde åter påbörja klättringen upp från fjorden till Hemsedalsfjellet. Vi trodde förstås att vi skulle mötas av fint vinterväder igen på fjället men det blev bara varmare och varmare ju högre upp vi kom. När vi nått över tusen meter upp så låg temperaturen på runt 8 grader plus! Det blåste rejält och vi kände att vi behövde ta oss ner i dalgången igen till Hemsedal så snabbt som möjligt. Väl där inser vi att även där är det varmt och vattnet flödar längs gatorna. Nej Hemsedals alpincenter bjöd inte på härligt sportlovsväder! Efter en fika beslöt vi att åka mot Golsfjellet och Oset så fort som möjligt. På Golsfjellet var det också varmt, runt sex till åtta grader, men här var det fortsatt fina vintervägar. Troligen hade det varit minusgrader under natten och därför höll vägarna fortfarande. Det skulle dock visa sig att de som kom senare på eftermiddagen fick köra i en rejäl sörja. Väl framme vid Oset så var vi bland de första att anlända till träffen och vi kunde därför följa alla övriga som anlände under eftermiddagen och kvällen. Vi njöt en härlig trerätters middag tillsammans med övriga cirka 40 som kommit under torsdagen till Krystall-Rallyträffen. Totalt var det 80 personer anmälda till träffen mellan torsdag till söndag.

Tack och lov så bjöd natten återigen minusgrader och eftersom snöröjningen skött sig och plogat bort slasket så var vägarna åter riktigt fina. Vi tog det dock lugnt och kikade runt på alla ekipage på träffen under förmiddagen och innan vi åter gav oss av så njöt vi av den härliga lunchbuffén. Vi fortsatte sedan färden ner i dalgången runt Fagernes på småvägar som bjöd härlig körning. Vi tog oss från Aurdal ner mot Renli och Bagn innan vi siktade på vägen över Leirskogen ner till Dokka. Vi tog sedan småvägarna upp på fjället mellan Dokka och Lillehammer och sedan vidare ner till dalgången runt Mjösa. Övernattningen hade vi på Lillehammers Camping längs med Mjösas strand. Nere i dalgångarna hade det varit minusgrader hela dagen och riktigt bra vägar, gällde också sträckan över Leirskogen även om det kändes att det var plusgrader i luften på höjden.

Näst sista dagen vaknade vi till ett fortsatt härlig vinterväder men en temperatur väldigt nära nollan. Vi fortsatte nu färden över bergen på ostsidan av Brumunddal och Hamar mot Elverum. Även här var det härliga vintervägar hela sträckan. Strax innan Elverum, den enda del av dagens etapp där vi var tvungna att köra ett par kilometer på riksväg 3, så började det att spöregna. Det kunde vi kanske ta, kläderna håller ju tätt, men temperaturen var tre grader minus! Vattnet frös i samma sekund som det landade på både hoj, kläder och visir. Det var lite för häftig för att el-visiret skulle klara att hålla undan isen men med värmen från eluppvärmningen så gick det att skrapa bort isen. Utan el var det stört omöjligt att få bort isen som frös fast på direkten. Som sagt det varade i tjugo minuter och väl i Elverum som började solen titta fram igen. När vi lämnade Elverum på små fina vintervägar så sken solen igen och både vädret, vägarna och landskapet bjöd på sitt bästa! Vi fick behålla vädret resten av den sträcka vi hade kvar att köra i Norge. Vi tog oss från Elverum till Osen och vidare över berget till Trysil. I Trysil var också vädret helt okej med någon minusgrad men istället har snöröjningen gjort allt som står i deras makt att dränka hela Trysil i SALT!!! Så fort vi nådde första liften på Trysilfjellet så gick vägen från fantastiskt vinterföre till en brun blöt sörja som rann och skvalade. Ja det kan bara konstateras att man lyckats att förstöra vinterstämningen totalt i denna härliga vinterby! Deprimerande är bara förnamnet! Men som sagt det är väl för att alla storstadsyuppies ska kunna köra en sina jättesuvar med lågprofilsslicks och kliva ur i sina tunna mockasiner och inte få en massa kallt vitt ”puder” på fötterna! Bruna skor gör sig bäst med brun smörja!

Ja väl på berget igen mellan Trysil och Ljördalen så var både landskap och vägar fantastiska igen! Så var det också hela vägen fram till Svenska gränsen, men sedan hände något!? Väl över på svenska sidan vid Stöten och Sälenfjället så syntes det att det varit mycket varmare. Tydligen hade det även regnat rejält så det var inte mycket av vinterstämning kvar. De små vägar vi valde längs med fjället ner till Transtrand hade inte heller samma fina snö- och isunderlag utan här var i princip asfalten och gruset helt framme! Vi tog oss ner till Transtrand och Försgården där vi skulle ha vår sista övernattning. Gården ligger mitt emot Vasaloppstarten och där syntes det att all snö försvunnit från de plogade parkeringarna och att åkergräset var helt framme. Såg inte bra ut inför Vasaloppsveckan!

På Försgården njöt vi både av bastu och en härlig middagsbuffé så här sista natten med gänget. På morgonen njöt vi också av en härlig frukostbuffé innan det blev dags att ta sista etappen ner mot Gagnef. Vägarna var bättre men inte lika fina som på norska sidan. Det syntes att det töat långt mycket mer på den här sidan kölen. Vi körde småvägar ner mot Limedsforsen och vidare över skogen mot Venjan och Vika utanför Mora. Från Vika och ner längs västra sidan av Siljan fanns inget som helst spår av vare sig snö eller is på vägen. Vi brukar nästan alltid komma hem den här vägen på vår vintertouring och detta var första gången som vägen inte bjöd på något som helst vinterföre.

Vi kan dock konstatera att resan blev långt mycket bättre än befarat. Sista prognosen innan vi gav oss av var att det skulle bli plusgrader hela veckan, både dag och natt, samt en hel del regn. Vi kan konstatera att över åttio procent av tiden har vi färdats på fina vintervägar och även om vädret varit växlande så har vi upp till femtioprocent av tiden haft riktigt gott väder. Kallast så var det tolv grader minus i Harestua och varmast var det runt tio grader plus på Hemsedalsfjellet. Så någon riktig kyla drabbades vi inte av och det innebar också att hojarna startade helt utan problem varje morgon. Som sagt vintertouring bjuder mycket äventyr och variationer men det är väl också orsaken som gör det så härligt och ger upplevelser att leva på för en lång tid framöver.

Så länge resan pågår är målet nått! // Hans Rönnegård för mctouring.se / E-post / Mobil 072-2046200

Fotoalbum från Resan Till Krystall 2019!

En film om våra vinterresor till Krystall

Version in english!

mctouring.se / Ronnegard Adventure AB

Kontaktppgifter: E-post / Mobil 072-2046200
Tallbacksvägn 19 / 785 30 Gagnef / Dalarna

Vår Blogg/Facebooksida
Vår YouTube Kanal
Våra Aktuella Resor
Vår Webshop

En grov beskrivning av rutten för resan
Vi väljer nästan alltid det mindre vägnätet, så länge det finns sådana alternativ, och ofta då vägen på andra sidan dalgången, älven eller direkt över fjället för det är vintertouring och det är resan som är målet 🙂

Stängt för kommentarer