Rekommenderat i webbshoppen!

Resan till Krystall 2017 – Vinterferie när den är som bäst!

Eller, när längtan blev för stark, och det inte gick att enbart sitta med sina drömmar, och det blev dubb i däcken och en MC-touringsäsong som aldrig behöver ta paus 🙂

Varför
Många skulle nog säga att det är vansinne och ren idioti att utsätta sig så för vädrets makter och körning med MC på underlag som passar bäst för skridskor och skidor. Har man inte testat så kan jag också förstå den synen men har man som jag tagit steget och provat ja då är man fast och säsongen för MC körning den tar aldrig slut 🙂

Varför ska jag utsätta mig för kyla och frysa säger någon annan! Jag svarar då att jag själv är en riktig fryslort men jag fryser i stort sett aldrig på vintertouring. Det finns både kläder och utrustning som klarar det mesta idag och kan du köra snöskoter så borde det också gå bra att köra MC 🙂

För mig handlar själva körningen inte om cross, enduro eller annan extrem körning, för mig är målet MC-touring och det har det alltid varit. Det är jag, min packning och min motorcykel på resa för att uppleva nya platser, vyer, människor och härlig MC körning. Det är resan som är målet, men jag behöver inte resa till ”Långtbortistan” för bakom nästa krök på vägen börjar alltid ett nytt äventyr.

Utrustning
Men hur ska jag då utrusta min MC om jag ska köra vintertid? Ja vad jag än väljer så är det alltid en kompromiss. Jag kan välja att åka tvåhjuligt med ”långdubb (4-6 mm)”, tvåhjuligt med ”bildubb (1,5-2mm)” och eventuellt kombinerat med skidor eller så kompletterar jag med ett hjul till och får en MC med sidvagn. För mig är alla tre valen lika intressanta men beroende på vart jag ska och vilka underlag som kan bli aktuella så funkar alternativen olika bra. Med ”långdubb” är det nästan ett måste att jag hela tiden kan hålla mig på snö- och isunderlag men med ”bildubb” går det också bra att köra sträckor med ren asfalt. Orsaken är att blir utsticket på dubben för långt så kör jag mer eller mindre bara på stål och då får jag både stålhalka och riktigt kraftig varmgång i dubben vid körning på asfalt. Slitaget blir då alldeles för stort och körningen inte heller behaglig men på snö och is fantastisk 🙂 Med ”bildubb” löser jag körningen på asfalt och jag har även bra grepp på snö- och isunderlag så länge det inte blir för spårigt eller löst. Det är på grund av det sistnämnda som jag då kompletterar med skidor så att jag kan få mer stöd om underlaget blir besvärligt. Med sidvagn så blir det oftast ”bildubb”, men det går även med ”långdubb”, och där är ju själva vagnen stödet. En del brukar säga att köra med sidvagn då kan man lika gärna kör bil men då säger jag att då har dom aldrig provat. Vinterkörning med sidvagn det är riktigt kul 🙂

Resan till Krystall
Men så var det då resan, Resan till Krystall (Krystall-Rally, Oset Golsfjället 2017). Vi var detta år åtta stycken som samlades i Gagnef, strax söder om Leksand i Dalarna. Det blev i år tre stycken sidvagnsekipage, fyra stycken med skidor och en fyrhjuling (det sistnämnda fick bli en nödlösning då inget annat fanns att tillgå). Jag var personligen ganska orolig inför avfärd då yr.no utlovade riktigt mildväder med sex till åtta plusgrader, ingen höjdare när vi vill ha fina snö- och isvägar. Tack och lov slog prognosen fel och vi fick istället fem härligt soliga dagar med strax under nollan och två dagar med mulet men ändå med en temperatur på kallsidan.

Vår resa startade vid lunchtid tisdagen den 14 februari och vi tog oss då upp genom Dalarna mot Norska gränsen till vår första övernattning i Särna, Dalarna. Där hade vi logi på Knappgården med bastu och en riktigt härlig två rätters middag. När vi vaknade nästan morgonen så hade vi resans kallaste temperatur med mellan tio till femton minusgrader. Tyvärr är MC batterier lite klena och två av hojarna behövde lite hjälp för att hoppa igång men det löste vi med en så kallad ”Powerbank”. Ett litet hjälpstartsbatteri stort som en mobiltelefon, en riktigt bra nödhjälp 🙂 Så här på morgonen, i kylan, så var det också dimmigt men så fort vi kommit iväg och upp över fjället så bröt solen fram och det blev en riktigt härlig dag. Vi väljer alltid de mindre vägnätet och vi möter kanske i snitt en till tre andra fordon i timmen, ibland mindre än så och det är absolut ingen nackdel. På den här sträckan var dessa fordon två motorcyklister från Tyskland och det var skoj! Den här dagen körde vi via Mörkret över gränsen vid Flötningen/Drevsjö ner mot Storsjöen och Åkreströmmen. Där fick det bli lite lunch som intogs ute i solskenet. Vi fortsatte sedan mot Koppang där vi valde vägen på östrasidan av Glomma upp till Atna. Där behövde vi köra 100 meter på Riksväg 3 innan vi tog upp på Fylkesväg 219 med riktning mot Rondane. Vi slog den här natten läger på Rondane Gjestegård i Enden. Kycklinggrytan som vi avnjöt den kvällen den glömmer vi inte i första taget, vilken arom 🙂 Morgonen därpå steg dock spänningen en grad då vi skulle ta Rondanevägen (Riksväg 27) över fjället till Gudbrandsdalen och Ringebu. Om bommen skulle vara fälld så innebär det en omväg på närmare 20 mil över Dovrefjäll, inte bästa sättet att börja dagen men något vi måste ha med i kalkylen. Nu var det inga problem, bommen var uppe, så vi fick en fin tur över fjället. Väl nere i Gudbrandsdalen tog vi oss snabbt över E6:an och över till vägen på västra sidan Lågen och upp mott Kvitfjäll. Här hade vi också fina vintervägar och det fortsatte så ner mot Tretten och vidare upp mot Gausdal, Forset, Saksumsdalen och sedan väg 250 över mot Dokka. Även här valde vi de mindre vägarna på andra sidan dalen/älven allt för att undvika för mycket asfaltskörning. Vi fortsatte sedan vägen upp över Leirskogen mot Bagn för att sedan ta fylkesväg 220 upp mot Aurdal och gena upp mot riksväg 51 mellan Leira och Gol. På Golsfjället finns sedan flera olika bomvägar att välja för att ta sig fram till Oset, och platsen för Krystall-Rally, alla lika härliga 🙂

På Oset och Krystall hade vi sedan två nätter där vi gavs möjlighet att umgås men framför allt beskåda alla människor och motorcyklar från varstans runt om i Europa. I år var det cirka 120 deltagare från mer än tio nationer, och sättet att ta sig till Oset var både varierande och ibland riktigt innovativt 🙂 Några av oss passade också på att ta en tur efter Panoramavägen bort mot Hemsedal runt hela Tisleifjorden och tillbaka till Oset igen, en riktigt härlig utflykt i vintersolens sken.

Till sist blev det ändå dags att ta riktning hemåt igen och nu valde vi en sydligare rutt via Bagn, Dokka och snertingdalen ner mot Mjösa. Här blev vi åter tvungna att köra några kilometer på E6 för att ta oss över Mjösabron men i Ringsaker svängde vi av så fort vi kunde och letade oss sedan upp via Brumunddal och fylkesvägarna ovanför Hamar mot Elverum. Även från Elverum går det att köra mindre fylkesvägar över skogen till Trysil på båda sidor om Osensjöen. Här hade vi rena salsgolv av snö och is och jag tror aldrig jag sett så stora leende efter att vi stannat till för paus i Trysil 🙂 Tyvärr förstår dom som sköter vägunderhållet i själva Trysil inte vad vit snö har för betydelse för vinterstämningen. De senaste åren när jag passerat Trysil så badar vägar och trottoarer i salt och vattnet skvalar och rinner oavsett om det är plus fem eller minus tio grader 🙁 Vägkanterna och trottoarerna består av en svartbrun sörja som får mig att bli deprimerad istället för härligt vinterpigg av vit snö och ett njutbart vinterlandskap. Jag förstår att det handlar om att ta hand om alla fyrhjulsdrivna ”storstadsyuppies” som annars direkt skulle hamna i diket, men deprimerande är det 🙁 För att undvika mer konstgjord slask tog vi vägarna över bergen mot Ljördalen och vidare mot Svenska gränsen där vi fortsatte ner till Transtrand och vår sista övernattning med bastu och kalasmiddag på Försgården hos Bondpä Johan, mitt emot Vasaloppsstarten.

Sedan kom den då till slut den allra sista dagen på vår resa, en allt annat än efterlängtad dag. Vi valde ändå att ta oss tid och avsluta med ännu fler underbara vintervägar och det var bara de sista 8 milen ner längs med Siljan i Dalarna som värmen slog till rejält och det blev en hel del slask. Jag tror de sista åtta milen stod för mer än två tredjedelar av den skit som jag blev tvungen att tvätta av efter hemkomst, så lite kyla är ändå att föredra. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det blev en riktigt härlig tur med många härliga vintervägar och vyer som jag kommer att leva på länge. Ja helt klart är att vinterresan är en av årets största höjdpunkter i MC-sadeln, och kanske även den största! Helt enkelt – MC-touring när den är som bäst på både asfalt och grus och allra helst på snö- och isunderlag 😉

Hans Rönnegård / mctouring.se

hans@mctouring.se
Mobil: +46 722046200

Länkar med mer information

Facebooksida (Bloggen): https://www.facebook.com/mctouring/

Youtubekanal: https://www.youtube.com/user/mctouringse/videos

Video Resan till Krystall: https://youtu.be/aOk2jlHYSf4

Stängt för kommentarer